Rektor = Professor Baltazar

Bild från Wikipedia Skapare: Zlatko Grgi

Ett läsår har avslutats och innan man vet ordet av står ett nytt för dörren. Så oerhört lätt det är att bara ”trava på” och fortsätta i invanda hjulspår. Fortsätta med det som fungerade och vara överseende med det som inte fungerade. Eller så arbetar man på ett annat sätt. Jag är mycket för förebilder och så här i sommartider är min förebild professor Baltazar. Ja, du läste rätt! Professor Baltazar Vad i hela världen kan en tecknad figur från ett barnprogram lära en skolledare tänker du kanske…. Ganska mycket faktiskt. Professor Baltazar svarade aldrig: ”Det går inte” eller ”Det är för svårt”. Nej, professor Baltazar funderade och funderade tills han hittade en lösning. Så tog han hjälp av maskineriet och tänk: han lyckades varje gång. Där någonstans släpper jag barnets oskyldiga tro på att allt går att lösa på första försöket men själva arbetsgången gillar jag.

Under våren har jag funderat och funderat. Tillsammans med min biträdande rektor, med utvecklingsgruppen, med schemaläggare, med styrgrupp och med elever och enskilda lärare över varför det blev som det blev när vi gjorde som vi gjorde. Och då innefattar det både det som blev bra och det som vi inte lyckades med fullt ut. Utifrån det har vi dragit slutsatser som visat sig i tjänstefördelning, anställningar, budgetplanering och schemaläggning och nu har vi faktiskt gjort stora förändringar.

Bild från Wikipedia Snöstorps socken Halland

Från höstterminen 2019 kommer långraster att vara ett minne blott på Nytorpsskolan. Varför då undrar ni kanske. Därför att när folkskolan blev obligatorisk 1842 fungerade allt jättebra till första långrasten. Då hamnade Kim i slagsmål. Nu – 150 år senare – har vi fortfarande vissa problem. På långrasten. För Kim hamnar i slagsmål…  Ändå fortsätter vi i mer än 150 år att envisas med att tro att långrast är något nödvändigt och bra. Ovanstående exempel är inte mitt. Det kommer från en föreläsning med Bo Heljskov och när jag hörde det tänkte jag efter som professor Baltazar: Hur ska vi kunna lösa detta? Jag funderade och funderade och samtalade med andra och så beslöt jag att vi tar bort långrasten för alla elever. Man får 20 minuter för att äta och 10 minuters rast. De yngre eleverna får dock 20 minuters rast men då med vuxenledda aktiviteter.

Nästa sak som jag funderade på var utifrån mina lektionsbesök. Vilken klass eller vilket ämne jag än kom till så kunde jag nästan ställa klockan efter elevernas koncentration. Efter 25 minuter var den borta, de började skruva på sig, bläddra i boken, prata med kompisar etc. Alltså tänkte jag att vi kortar ner lektionerna till 25 minuter eller…. Nej, tvärtom. Våra elever behöver långa men varierade arbetspass. De behöver landa, komma igång, fördjupa arbetet, runda av och sedan avsluta. Det hinner de inte på 40 eller 50 minuter. Eftersom lektionsbesöket är kort blir även läraren stressad och när de 25 minuterna av koncentrerade elever är borta fortsätter man gärna som lärare att ”jobba på” än mer intensivt, för man har ju kanske bara 15-20 minuter kvar.

Business Deadline Stress, Högskolan Borås

Från höstterminen 2019 är i stort sett ingen lektion på vår skolakortare än 60 minuter och många är upp till 80 minuter. Ja, det gäller även årskurs 4 och ja, det gäller även i moderna språk och ja, det gäller även i matematik för 10-åringar.

Det är nu som ”professor Baltazar-liknelsen” blir än tydligare. Jag har tillsammans med olika grupper och individer funderat. Jag har använt min egen iakttagelse i klassrummet och använt min egen erfarenhet. Jag har tagit del av andras erfarenhet och lyssnat på vad forskningen säger och sedan har jag funderat och funderat och kommit fram till att våra elever får bättre förutsättningar att lära om de får förra inputs per dag och om de får längre tid på sig att skapa en relation till den vuxne. Men det är nu som nästa moment kommer in! För att jag ska kunna använda professorns ”maskin” -som i det här fallet är alla medarbetare och våra lärmiljö och läromedel – måste jag se till att den får rätt förutsättningar. Jag måste ha förståelse för att ”maskinen” ska arbeta på nya sätt och också ”lära nytt” och jag måste ha med i beräkningen att ”maskinen” kommer att få nya erfarenheter och redan har massor av erfarenhet och kunskap  som ska läggas till för att produkten ska bli optimal.

Schema för en klass i årskurs 5 Nytorpsskolan

Jag måste alltså se till att lärarna får möjlighet att resonera om hur man kan dela upp ett 80-minuterspass så att elevernas arbetsinsats kan förväntas vara optimal. Jag måste använda mig av elevhälsans kunskaper om hur barn lär och hur barn i behov av särskilt stöd lär och hur man lägger upp ett längre arbetspass så att det är optimalt för alla våra elever. Jag måste själv vara beredd på att maskinen kan hosta och hacka lite i början – eftersom verkligheten inte är som sagans värld där Baltazar bara löser allt på första försöket – och jag måste framför allt visa att jag som ledare står där, lyssnar, är beredd att förändra men att jag har en långsiktig plan som vi ska ge en ärlig chans. Jag måste visa att jag finns ute i klassrummen så att jag själv kan se var svårigheterna dyker upp och utifrån det planera in vår kompetensutveckling och våra olika möten. Detta för att vi ska dra åt samma håll och ha en gemensam bild av målet.

Det jag förväntar mig ska hända är att våra elever ska få ett lugn i sin vardag. Att det ska finnas utrymme för frågor och samtal i klassrummet. Att det ska utveckla medarbetarna att motivera eleverna och att det i slutänden ska innebära att resultaten förbättras. Både för att vi har gett utrymme för fördjupad kunskap men också för att vi minimerar start- och sluttid där våra elever ofta blir oroliga och där vi vet att vi tappar undervisningstid.

Photo by NASA on Unsplash

Just nu är jag alltså Professor Baltazar. Jag funderar och funderar över hur jag ska kunna bli den bästa ledaren för att skapa en miljö där medarbetarna utvecklas så att de i sin tur blir optimala i att utveckla våra elever och möta deras behov och tillsammans med dem höja varje enskild elevs resultat så att alla blir sitt bästa jag. Ja, jag vet att jag nu börjar tangera sagans värld men jag vill sikta mot stjärnorna och tro att vi i alla fall ska nå månen!

Jag lovar att ni ska få följa med på vår månrelaterade för nu börjar vår farkost att bli färdig. Farkosten kallar vi ”drömfabriken – där drömmar blir till verklighet”. Precis det som professor Baltazar gjorde.

Önskar er med det en skön sommar och nu ska jag resa vidare till Almedalen för att spana in så mycket jag kan för att göra farkosten och mig som dess kapten ännu bättre så elever och medarbetare får ännu bättre förutsättningar att lyckas och att bli sitt bästa jag!

Elsemarie

4 reaktioner till “Rektor = Professor Baltazar”

  1. Spännande, Elsemarie! SÅ härligt att läsa det du skriver!
    Låter klokt! Lycka till i fortsättningen, ”professorn”…!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s