”Det var första gången jag träffade på en fystränare som inte klagade. Han bara peppade oss och sa att han såg att vi jobbade bra och att vi ville något och när vi var klara sa han att han var imponerad av hur vi jobbat och att han såg att vi verkligen gjorde vårt bästa”

Orden är min sons när han som 20-åring beskriver sin senaste fysträning med fotbollslaget. Laget består bara av vuxna.

Att få känna att någon tror på en, att få beröm, att få känna sig omtyckt är grunden för allt gott lärande. Spelar ingen roll om man är barn eller vuxen!

När mina barn gick i skolan så pratade man om ”lust att lära” Det gick ut på att om barn inte hade lust till saker kunde de inte lära sig och därför skulle hela skolan vara lustbaserad. Idag har man övergivit den tanken vilket är bra eftersom livet faktiskt handlar om att göra många saker som man inte alls har lust med endast för att man måste och för att man vet att alternativet leder till sämre resultat. Tex en sådan sak som att gå ut med soporna… Ganska få som har lust med det, de flesta gör det eftersom alternativet kommer att leda till något riktigt dåligt.

Idag pratar vi istället mycket om att vägen till lärande går genom relationen. Borta är den tid när man kunde ”kommendera” in kunskap. – där eleverna lärde sig och läste läxor av ren och skär rädsla för vad läraren skulle kunna vidta för åtgärder om man inte hade gjort det man skulle. Nu vet vi att en god psykosocial arbetsmiljö är den bästa grunden för lärande och att det är när vi har en relation som vi kan lära.

Vad skulle hända på våra skolor om vi varje dag la ner tid på att lära känna våra elever, berömma dem och uppmuntra dem? Vad skulle hända om vi bemötte de tuffa situationerna när vi vill ta ett steg fram i konfrontation med eleven med att istället ta två steg bakåt? Vad skulle hända om vi lät elevens eget centrala innehåll få ta första platsen och Skolverkets centrala innehåll komma sedan – när vi tagit till oss kunskapen om elevens eget centrala innehåll?

”Do you know enough about me to teach me?” är kanske den viktigaste frågan som våra elever ska ställa till oss. Man kan tänka att det är omöjligt för jag kommer aldrig att hinna med kursplanen om jag först ska lära känna varje elev – men tänk om – jag säger bara ”om” – det skulle vara så att den tiden det tar för dig att veta mer om eleverna istället visar sig vara en investering. Tänk om det visar sig att resultaten blir bättre för att du tog tid att tex låta eleverna skriva ett brev till dig och berätta om sina drömmar eller om du tog en lektion för att låta dem prata om hur deras vardag ser ut. Eller om en lektion får gå åt till att prata om hur de ska kunna vara riktigt bra kompisar och skapa en bra skola för varandra.

Ibland ser vi inte skogen för alla träd och ibland handlar det om att vi i vår iver att vilja hinna med alla mål i kursplanen och i det centrala innehållet tappar bort eleven och människan som vi har framför oss.

Jag vet inte vad som kommer att hända, men jag vill utmana er att den här veckan (och kanske alla veckor) ska få bli ”vänliga veckan” när du – likt min sons fystränare – uppmuntrar och bara talar om den goda utveckling som du ser och låter dig själv fyllas av höga – men rimliga – förväntningar. Att du nästa termin planerar in tillfällen där du medvetet arbetar för att lära känna dina elever. Så att du sedan kan undervisa dem… Eller där du medvetet arbetar för att lära känna dina medarbetare…

Vi är vuxna på skolan men vi behöver också beröm och bekräftelse och vi behöver bli sedda så därför vill jag också utmana er att ”vänliga veckan” också ska gälla mellan oss vuxna. När vi möts i korridorer eller i arbetsrum så kan vi tänka på att ha ett vänligt ord och när vi jobbar kan vi tänka extra på att uppmuntra varandra nu när vi går in i de mörkaste (och mysigaste) veckorna på hela året. Jag är övertygad om att det kommer bidra till att skolans resultat ökar än mer. När vi vågar se människan bakom kollegan och människan bakom ”bänklocket”…

Kunskap bygger man från grunden och grunden är våra relationer till varandra och till våra elever.

Med det önskar jag dig en fin vecka – full av bekräftelse och vänlighet och där du får lära känna människan bakom dina elever och medarbetare!

Elsemarie