Kategoriarkiv: Ledarskap

Rektor = Professor Baltazar

Bild från Wikipedia Skapare: Zlatko Grgi

Ett läsår har avslutats och innan man vet ordet av står ett nytt för dörren. Så oerhört lätt det är att bara ”trava på” och fortsätta i invanda hjulspår. Fortsätta med det som fungerade och vara överseende med det som inte fungerade. Eller så arbetar man på ett annat sätt. Jag är mycket för förebilder och så här i sommartider är min förebild professor Baltazar. Ja, du läste rätt! Professor Baltazar Vad i hela världen kan en tecknad figur från ett barnprogram lära en skolledare tänker du kanske…. Ganska mycket faktiskt. Professor Baltazar svarade aldrig: ”Det går inte” eller ”Det är för svårt”. Nej, professor Baltazar funderade och funderade tills han hittade en lösning. Så tog han hjälp av maskineriet och tänk: han lyckades varje gång. Där någonstans släpper jag barnets oskyldiga tro på att allt går att lösa på första försöket men själva arbetsgången gillar jag.

Under våren har jag funderat och funderat. Tillsammans med min biträdande rektor, med utvecklingsgruppen, med schemaläggare, med styrgrupp och med elever och enskilda lärare över varför det blev som det blev när vi gjorde som vi gjorde. Och då innefattar det både det som blev bra och det som vi inte lyckades med fullt ut. Utifrån det har vi dragit slutsatser som visat sig i tjänstefördelning, anställningar, budgetplanering och schemaläggning och nu har vi faktiskt gjort stora förändringar.

Bild från Wikipedia Snöstorps socken Halland

Från höstterminen 2019 kommer långraster att vara ett minne blott på Nytorpsskolan. Varför då undrar ni kanske. Därför att när folkskolan blev obligatorisk 1842 fungerade allt jättebra till första långrasten. Då hamnade Kim i slagsmål. Nu – 150 år senare – har vi fortfarande vissa problem. På långrasten. För Kim hamnar i slagsmål…  Ändå fortsätter vi i mer än 150 år att envisas med att tro att långrast är något nödvändigt och bra. Ovanstående exempel är inte mitt. Det kommer från en föreläsning med Bo Heljskov och när jag hörde det tänkte jag efter som professor Baltazar: Hur ska vi kunna lösa detta? Jag funderade och funderade och samtalade med andra och så beslöt jag att vi tar bort långrasten för alla elever. Man får 20 minuter för att äta och 10 minuters rast. De yngre eleverna får dock 20 minuters rast men då med vuxenledda aktiviteter.

Nästa sak som jag funderade på var utifrån mina lektionsbesök. Vilken klass eller vilket ämne jag än kom till så kunde jag nästan ställa klockan efter elevernas koncentration. Efter 25 minuter var den borta, de började skruva på sig, bläddra i boken, prata med kompisar etc. Alltså tänkte jag att vi kortar ner lektionerna till 25 minuter eller…. Nej, tvärtom. Våra elever behöver långa men varierade arbetspass. De behöver landa, komma igång, fördjupa arbetet, runda av och sedan avsluta. Det hinner de inte på 40 eller 50 minuter. Eftersom lektionsbesöket är kort blir även läraren stressad och när de 25 minuterna av koncentrerade elever är borta fortsätter man gärna som lärare att ”jobba på” än mer intensivt, för man har ju kanske bara 15-20 minuter kvar.

Business Deadline Stress, Högskolan Borås

Från höstterminen 2019 är i stort sett ingen lektion på vår skolakortare än 60 minuter och många är upp till 80 minuter. Ja, det gäller även årskurs 4 och ja, det gäller även i moderna språk och ja, det gäller även i matematik för 10-åringar.

Det är nu som ”professor Baltazar-liknelsen” blir än tydligare. Jag har tillsammans med olika grupper och individer funderat. Jag har använt min egen iakttagelse i klassrummet och använt min egen erfarenhet. Jag har tagit del av andras erfarenhet och lyssnat på vad forskningen säger och sedan har jag funderat och funderat och kommit fram till att våra elever får bättre förutsättningar att lära om de får förra inputs per dag och om de får längre tid på sig att skapa en relation till den vuxne. Men det är nu som nästa moment kommer in! För att jag ska kunna använda professorns ”maskin” -som i det här fallet är alla medarbetare och våra lärmiljö och läromedel – måste jag se till att den får rätt förutsättningar. Jag måste ha förståelse för att ”maskinen” ska arbeta på nya sätt och också ”lära nytt” och jag måste ha med i beräkningen att ”maskinen” kommer att få nya erfarenheter och redan har massor av erfarenhet och kunskap  som ska läggas till för att produkten ska bli optimal.

Schema för en klass i årskurs 5 Nytorpsskolan

Jag måste alltså se till att lärarna får möjlighet att resonera om hur man kan dela upp ett 80-minuterspass så att elevernas arbetsinsats kan förväntas vara optimal. Jag måste använda mig av elevhälsans kunskaper om hur barn lär och hur barn i behov av särskilt stöd lär och hur man lägger upp ett längre arbetspass så att det är optimalt för alla våra elever. Jag måste själv vara beredd på att maskinen kan hosta och hacka lite i början – eftersom verkligheten inte är som sagans värld där Baltazar bara löser allt på första försöket – och jag måste framför allt visa att jag som ledare står där, lyssnar, är beredd att förändra men att jag har en långsiktig plan som vi ska ge en ärlig chans. Jag måste visa att jag finns ute i klassrummen så att jag själv kan se var svårigheterna dyker upp och utifrån det planera in vår kompetensutveckling och våra olika möten. Detta för att vi ska dra åt samma håll och ha en gemensam bild av målet.

Det jag förväntar mig ska hända är att våra elever ska få ett lugn i sin vardag. Att det ska finnas utrymme för frågor och samtal i klassrummet. Att det ska utveckla medarbetarna att motivera eleverna och att det i slutänden ska innebära att resultaten förbättras. Både för att vi har gett utrymme för fördjupad kunskap men också för att vi minimerar start- och sluttid där våra elever ofta blir oroliga och där vi vet att vi tappar undervisningstid.

Photo by NASA on Unsplash

Just nu är jag alltså Professor Baltazar. Jag funderar och funderar över hur jag ska kunna bli den bästa ledaren för att skapa en miljö där medarbetarna utvecklas så att de i sin tur blir optimala i att utveckla våra elever och möta deras behov och tillsammans med dem höja varje enskild elevs resultat så att alla blir sitt bästa jag. Ja, jag vet att jag nu börjar tangera sagans värld men jag vill sikta mot stjärnorna och tro att vi i alla fall ska nå månen!

Jag lovar att ni ska få följa med på vår månrelaterade för nu börjar vår farkost att bli färdig. Farkosten kallar vi ”drömfabriken – där drömmar blir till verklighet”. Precis det som professor Baltazar gjorde.

Önskar er med det en skön sommar och nu ska jag resa vidare till Almedalen för att spana in så mycket jag kan för att göra farkosten och mig som dess kapten ännu bättre så elever och medarbetare får ännu bättre förutsättningar att lyckas och att bli sitt bästa jag!

Elsemarie

Nya utmaningar i ledarskapet

Så var det dags för ett blogginlägg igen. Sedan jag skrev sist har saker och ting förändrats. Jag är numer verksamhetschef för högstadiet och gymnasiet i Katrineholms kommun och borde förstås egentligen byta namn på den här bloggen, men jag har vant mig vid ”Rektor Elsemarie” så det får hänga med ett tag till…

Jag har nu gjort en resa i ledarskapets underbara värld. Jag har varit lärare från årskurs 4 till årskurs 9, jag har varit biträdande rektor på grundskolan, jag har varit rektor på vuxenutbildningen, jag har varit rektor på gymnasiet och nu är jag alltså verksamhetschef och därmed chef för åtta rektorer. Jag har också ansvar för sju SYV:ar och projektet #jagmed.

När jag bytte jobb var det någon som sa till mig: ”Lycka till med karriären”. Orden fick mig att tänka till, reflektera och rannsaka mig själv. Är det karriären som driver mig eller varför gör jag det jag gör? Jag kom ganska snart fram till att det som driver mig är möjligheten att få påverka och att dessutom få påverka det som jag anser vara det viktigaste i vårt samhälle – nämligen utbildning – är oemotståndligt!

Jag har fått se ledarskapet i så många olika skepnader, från att vara rektor, lärare, biträdande rektor och verksamhetschef, och det har gett mig en förståelse för vilken kraft som ligger i ledarskapet. Visst är jag oerhört glad över mina ”10000 timmar” med musiken och visst är jag glad över den ämneskompetens jag har som musiklärare, men det som har varit avgörande för om någon utveckling ska äga rum har varit ledarskapet! Det spelar ingen roll om du är lärare i ett klassrum med tio-åringar, om du är rektor på SFI, om du är verksamhetschef eller biträdande rektor men det som spelar roll är hur du hanterar ledarskapet.

img_0207Ju mer jag har förflyttat mig i organisationer – såväl fristående som kommunala – desto mer har jag förstått vikten av ett samverkande och modellerande ledarskap. Du kommer aldrig att få någon att gå åt det ena eller andra hållet om du inte är beredd att gå med och att emellanåt visa vägen – inte genom att peka ut den utan genom att gå före. Oavsett om det handlar om salutogent förhållningssätt, formativt förhållningssätt, arbetet med IKT eller vad det än må vara så handlar resultatet om ditt eget sätt att leda och ditt eget sätt att ”visa vägen”. Utbildningar, föreläsningar och litteratur i all ära men utan ett fungerande och modellerande ledarskap blir resultatet klent.

Jag tror att många skolorganisationen förlorar på att man inte förstår vikten av ett gott ledarskap. Man organiserar sin förvaltning som att dess huvudansvar var just att administrera olika gemensamma intressen för sakens skull, och glömmer att det handlar om att skapa så goda förutsättningar som bara är möjligt för att möjliggöra för rektor och lärare att vara pedagogiska ledare och bidra till att elevernas resultat förbättras. Man bjuder in till möten av olika slag, ibland beordrar man rektorer att komma, men syftet med mötet är många gånger otydligt och det är svårt att se hur just det här mötet ska kunna påverka arbetet i klassrummet för den skilda läraren så att varje elev når målen.

Jag är övertygad om att ju ”högre upp” du kommer på ”karriärstegen” (om det nu finns någon sådan i en värld där läraren är den viktigaste aktören) desto mer ödmjuk måste du
vara i2f705-bergsklacc88ttring2blegonför ditt uppdrag och desto mer fokus måste du ha på kärnverksamhetens individ nämligen eleven! Varför? Just därför att du är så långt borta så att det är oerhört lätt att glömma bort varför du har det jobb du har och vad som är syftet med allt det du gör.
Om alla förvaltningar eller andra huvudmannaorganisationer i alla beslut framför sig såg den enskilda elevens behov och värnade om varje individs rätt att lyckas så skulle vi arbeta på ett annat sätt.

Min önskan och förhoppning är att jag ska fungera som ett stöd för mina rektorer så att de får möjlighet att utvecklas i sitt pedagogiska ledarskap. Jag vill vara en coachande ledare som man kan ha som bollplank och som man kan få tänka och växa tillsammans med. Jag vill också vara den som vågar utmana och som kanske får rektor att våga ta ett steg till. Som får rektor att i sin tur våga utmana lärarna att tro på sig själva och att våga ett steg till så att eleverna får möjlighet att tro på sig själva och ta ett steg till mot sina mål.

Jag vill arbeta modellerande med ett formativt och salutogent förhållningssätt och jag vill ha höga förväntningar på att ”mina” rektorer ska lyckas i sina så utmanande uppdrag. Ibland vill jag vara den stöttande ledaren som man kan få energi av och få luta sig emot men ibland vill jag vara den utmanande ledaren som säger: ”Jo, du fixar det! Jag tror på dig! Pröva så ska du se att du klarar det!”

Så hur kan jag jobba för att det här ska bli verklighet? Genom att försöka se till att de möten jag kallar till är meningsfulla. Ibland kanske de handlar om att lösa praktiska saker eller lära nytt. Ibland kan det handla om professionellt kollegialt lärande dä48538-rundabordr vi tillsammans tar oss an en svårighet och försöker utmana oss tillsammans. Andra gånger kan det handla om att vi läser något tillsammans och får ett gemensamt samtal och sedan tid för egen reflektion. Det kan också handla om att låta varje rektor få skriva sin egen utvecklingsplan och sedan vara med och bidra till att planen förverkligas och att rektor når sina mål. En viktig del är att huvudmannen inte skriver sina planer och visioner först… De ska förstås ha sitt ursprung så nära den enskilde individen som möjligt! När rektor är klar med sin plan för att eleverna ska nå sina mål så är det dags för huvudmannen att titta på planen och fundera på vilket stöd som organisationen ska ge för att rektor ska nå sina mål och elevernas resultat öka. Hur många gånger har jag inte varit med om att man gör tvärtom? Först skriver huvudmannen en verksamhetsplan och en vision och sedan får rektor utgå från den och förhoppningsvis kan elevens behov mötas av det som huvudmannen tänkt…  Låter det rätt?? Nej, jag tycker att det är bakvänt; vi måste utgå från den som vi är till för och lyssna på dem som står närmast våra elever!

Om vi i förvaltningar och huvudmannaorganisationer glömmer varför och för vem vi finns till tappar vi fokus och blir inte det stöd vi ska vara. Vi sviker rektor och rektor blir ensam i sitt uppdrag att se till att eleverna når målen. Om vi inte är den stödorganisation som vi ska vara och om vi inte utgår från ett pedagogiskt ledarskap i vårt arbete kommer vi att signalera att ekonomi, byråkrati och oändliga möten är viktigare än att den enskilda individen i klassrummet får den bästa undervisningen av den bästa läraren som leds av en skicklig pedagogisk ledare med stöd hos sin huvudman. Det här är ingen raketforskning! Det är elementärt!homework-1815899_1920

Min fasta övertygelse är att om jag jobbar på det sättet och hela tiden har bilden framför mig av den enskilda eleven i klassrummet som ska erbjudas alla möjligheter att nå sina mål, ja då kommer vi i organisationen sprida ett arbetssätt som bygger på höga förväntningar där vi fokuserar på det friska och där vi aldrig, aldrig glömmer vem vi är till för! Vi gör det för elevernas skull! Oavsett var i organisationen vi befinner oss!

Mina tre grundpelare för ett gott ledarskap

Chef eller ledare – det är frågan!

Många av oss har en tendens att  ”rygga” för ordet chef. Man vill hellre vara en ”ledare”. Det är mer PK. På samma sätt kan ordet ”auktoritär” ge en del kalla kårar. Ingen vill vara ”bossig” eller dominant utan man vill vara mer av en ”herde”. Hörde tillexempel Jonas Hallberg i spanarna som nu sa sig vilja vara en språkherde istället för en språkpolis. Tidens tecken!

Då är frågan: Hur ska man vara skolledare i en organisation som utsätts för ständig kritik i media och med det faktum att alla människor har erfarenheter av verksamheten och därmed anser sig ha rätt att ha synpunkter som man dessutom – förstås – tycker är relevanta då de bygger på ”beprövade erfarenheter” (även om det bara är de egna).

8372821004_c9bebb9830_n
Bild  Flick’r CC /Christer

Hade jag svaret på ovan ställda fråga skulle jag förmodligen försörja mig på föreläsningar vid det här laget men jag tror att jag har en del tankar som kanske kan vara till hjälp. För mig handlar det om tre grundpelare:

Formativt förhållningssätt Det här är A och O. Inte bara i skolan utan jag skulle vilja påstå i livet. Det handlar om att ha höga förväntningar på dem som finns i din omgivning och att kunna leda en annan människa framåt i sin utveckling genom att ge konstruktiv feedback och motiverande feedforward. Här har vi rektorer en del att lära tror jag. Ställ dig frågan: Hur arbetar jag för att mina

1903050006_0d6f8c001c
Bild: Flick’r CC /Karl Horton

medarbetare ska nå sitt maximala? Hur hjälper jag dem att ta de steg som är nödvändiga för deras undervisning så att elevernas resultat förbättras? Hur följer jag upp medarbetarnas motivation och utveckling? Hur ser jag till att stödfunktionerna på skolan utvecklas för att elevernas vardagliga miljö ska förbättras? Hur säkerställer jag att vi tar steg i rätt riktning och nummer ett: Vet du – skolledare – vilken riktning ni ska ha? Har du tydliggjort den?

Salutogent förhållningssätt Att fokusera på det friska och förstärka det, är nästa del i skolledarskapet. Att förstå vikten av att en god kultur skapas på arbetsplatsen. Det är lätt att säga: ”På den här arbetsplatsen talar vi med varandra och inte om varandra” men hur säkerställer du som ledare att det faktiskt sker? Det hjälper inte i detta fall att sätta upp trevliga skyltar utan du måsta visa med ditt eget agerande vilken kultur du förväntar dig på arbetsplatsen. Hur pratar du om och med dina medarbetare? Hur pratar du om arbetsplatsen? Vilka beteenden förstärker du genom ditt agerande i det dagliga arbetet?

9365943178_aba063959f_b
Bild Flick’r CC/Blondinrikard Fröberg

Att få en grupp att fungera ger resultat oavsett om gruppen består av barn, unga eller vuxna. Att få en grupp att fungera kräver ett medvetet arbete av ledaren för att kunna ta tag i konflikter när de uppstår och att du ska kunna förmedla ett gott och kreativt sätt att lösa konflikterna. Att få fördjupade relationer kommer också att fördjupa det kollegiala lärandet eftersom det är först när vi litar på varandra som vi verkligen kan visa våra ”skuggsidor. Ett fördjupat lärande utifrån ett analyserande förhållningssätt kräver en hög grad av tillit i gruppen!

Här har skolan ett utvecklingsområde och lyckas du som ledare att skapa ett gott arbetsklimat som bygger på förtroende, tillit och höga förväntningar så har du den bästa grunden för att kunna arbeta med skolutveckling.

Den tredje grundpelaren handlar om det modellerande förhållningssättet. Vi har alla sett skylten ”Barn gör inte som du säger utan som du gör” Tyvärr glömmer vi att detta också gäller oss vuxna. Hur många gånger tar vi inte till ordstävet ”Kasta inte sten i glashus” eller enklare uttryckt: ”Ska du säga?” Vi förväntar oss helt enkelt att ledare ska agera som förebilder som lever som de lär.

FörebildHur är du ett föredöme när det handlar om digitala verktyg? Använder du dig av digitala verktyg? Förebildar du på konferenser och möten? Använder du dig av ”flippade möten” eller olika hjälpmedel som ”todaysmeet” och ”padlets”? Hur hanterar du din egen och dina medarbetares telefoner? Accepterar du att det ringer i tid och otid eller att telefonen vibrerar? Om du gör det vill jag att du funderar över varför ni eventuellt har en annan policy när det handlar om elevernas telefoner och digitala verktyg? För mig handlar det om att visa med mitt agerande att jag kan kontrollera min telefon och mina digitala verktyg även om jag har dem med på möten. Jag vet när de ska stängas av men… jag vet också när de är tillgångar och när jag faktiskt behöver dem för att kunna utföra mitt arbete på ett bättre sätt. Detta är jag övertygad om att även våra elever kan lära sig men de behöver goda förebilder. Digitala verktyg är fantastiska och oersättliga om de används på rätt sätt. Om jag hade fått twittra mig igenom föreläsningar under min skoltid hade jag lärt mig dubbelt så mycket. Det är jag övertygad om för interagerandet fördjupar mitt lärande. Så fungerar jag!

I anställningsintervjuer frågar jag om den sökande är aktiv på sociala medier. Den frågan ställer till det, för ofta blir den sökande osäker på vilket svar jag vill ha. Jag har det inte som ett krav att man är med på Facebook eller twittrar om man söker jobb hos oss men om man inte är aktiv där vill jag att man beskriver hur man tar del av aktuell forskning, vilka nätverk man deltar i med andra lärare samt hur man håller sig ajour med skolutvecklingen både nationellt och internationellt. Jag är själv aktiv och försöker att också etiskt vara ett föredöme genom att hålla isär arbete och privatliv och hålla en god ton i de diskussioner där jag deltar. Självklart misslyckas jag emellanåt men jag försöker och ett misslyckande är ett lärande!

Exit
Bild Flick’r CC/Phil Hilfiker

Använder du som skolledare dig av ”no hands up” eller ”exit ticket” när ni har konferenser eller möten? Har du tydliga förväntningar på dina medarbetare inför medarbetarsamtalen och följer du i så fall upp dem på samma sätt som du förväntar dig att de gör med den grupp de leder?

Enkelt uttryckt: Ser du på ditt eget ledarskap på samma sätt som du ser på dina medarbetares ledarskap? Är du ett föredöme – en modellerande ledare?

De här frågorna tror jag att vi skolledare behöver ställa oss emellanåt och varför inte nu…på väg in i 2016. Jag citerar en sång av Pennti Varg i Fablernas värld ”Mitt nästa år ska bli mitt bästa år”  Varför då? För elevernas skull!

Önskar er ett gott slut och ett gott nytt skolutvecklande 2016!

Elsemarie