Jaha så var det då dags! Har väntat på det – att den där starka lusten skulle infinna sig och idag var det dags! Lusten att börja blogga! Vad var det som hände? Det enkla att twittertecknen var för få! För en människa som älskar kommunikation kan twitter emellanåt vara en tuff prövning. Det leder också till att det ibland blir viktigare för mig att få till en riktigt bra tweet istället för att kunna säga det som jag egentligen tycker är viktigt!

Just idag handlar det viktiga om lärarutbildningen. Jag har liksom flera andra läst Björklunds senaste debattinlägg om hur han ska lösa den svenska skolans stora svårigheter. För er som inte har läst så finns debattartikeln här 

Jag är som rektor ganska trött på dessa ”quickfix”. Jag tror att man måste ta problematiken på mycket större allvar. Det handlar om vårt samhälles överlevnad – inte att plocka poäng ett valår. Jag skulle önska att man satte sig ner med de forskare, engagerade lärare och skolledare och aktiva skolpolitiker som finns i vårt land med en femårsplan för att utveckla vår skola. Efter det skulle man inte få ändra några reformer förrän efter nästa femårsperiod. Arbetet måste naturligtvis ske under hand genom att man studerar verksamheterna under reformarbetets gång,men innan något nytt planeras ska det naturligtvis – precis som undervisningen i skolan – bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet!

Att ge någon typ av ekonomisk kompensation för vilka ämnen man väljer att studera behöver verkligen inte betyda att man får de bästa lärarna till yrket. Däremot tror jag faktiskt att det finns de som skulle kunna tänka sig läraryrket som ett alternativ om det fanns en långsiktighet i arbetet och att arbetet var välavlönat. 

Häromdagen ställde jag en fråga till en av våra lokala politiker: ”Hur kommer det sig att politiker anser sig kunna vara med in i minsta detalj när det handlar om skolutveckling när man aldrig hör en politiker vilja fatta beslut om hur kirurgen ska gå tillväga vid operationen eller vilka verktyg han ska använda?” Redan här visar sig det låga förtroendet för skolan och vår utbildning. Man anser inte ens från politikerhåll att vi som arbetar i skolan och leder den är tillräckligt kvalificerade för att utveckla verksamheten eller avgöra vad som för verksamheten framåt. Ett förtroende som de flesta har för dem som arbetar inom vården såsom läkarkåren.

Jag efterlyser en samlad nationell skolutvecklingsgrupp som arbetar utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och som ska vara direkt rådgivande till beslutsfattarna Makten över skolan måste tillbaka till oss som har ägnat flera år av våra liv till att studera just pedagogik, inlärning och kunskaper om elevers utveckling!

Sådärja! Ett första blogginlägg från Rektorelsemarie!

Önskar er alla en skön söndag och jag hoppas att alla ni i skolan påminner er om att ni denna vecka kan göra skillnad för era medmänniskor som ni möter under deras viktigaste period i livet! Ansvarsfullt? Absolut! Roligt? Obeskrivligt!