Det har gått ett par dagar sedan jag lämnade Varberg… Jag åkte dit full av förväntan och jag åkte därifrån med alla förväntningarna uppfyllda!!

Vad var det som påverkade mig mest? Det var känslan av att vi kan klara av det, att vi är många som vill och att vi har både orken och kraften att göra det! Jag åkte därifrån med en känsla av att finnas i ett sammanhang. Ett sammanhang av människor som också vill se att vi går från ord till handling!

Vad resonerade vi om under 48 timmar?

Vi började i en föreläsning om vilken tid vi lever i just nu och vart vi kan tänkas vara på väg. Det är viktigt att man börjar med att ta reda på var man är för att veta vilka steg man ska ta för att komma dit man vill. Mer än en gång under dagarna citerades Alice i Underlandet där hon frågar efter vägen men inte kan få svar om hon inte vet vart hon ska. Vi i Varberg började med att fastställa vart vi var och därefter skulle jag vilja beskriva det som att flera olika typer av samtal och diskussioner följde för att vi skulle enas om målet.

Dagarna avslutades med att en av dem som vi arbetar för – en av våra elever  föreläste för oss! Så rätt! Om vi inte lyssnar på dem som idag är 17-18 år kommer vi aldrig att kunna korrigera vår kompass!

Efter dessa dagar är det med skräckblandad förtjusning man går till jobbet. På resan hem blev jag utmanad av en av mina konferenskamrater: ”Hur kommer det märkas på ditt jobb imorgon att du har varit i Varberg på #afkrektor14?” Det tål att tänkas på…. Hur kommer det att märkas…?

Jag hoppas att mina medarbetare märker att jag är engagerad och har blivit ”påfylld” i min tro på vårt arbete

Jag hoppas att mina rektorskollegor märker att jag blivit modigare därför att jag så tydligt fått klart för mig att jag är på rätt väg och att jag inte är ensam

Jag hoppas att mina elever märker att jag ställer mer konkreta frågor till dem om hur vi ska nå vårt mål att ha en skola som förbereder eleverna för den verklighet de faktiskt ska möta – inte den som skolan byggdes för 1842….

Imorgon är det måndag och det jag fruktar mest är att jag ska falla in i alla dessa vardagsproblem som har en tendens att ta all min uppmärksamhet och flytta fokus från framtiden till nuet. Jag måste nog flera gånger om dagen påminna mig om att min roll som kapten på båten är att hålla bilden av målet levande för medarbetare och elever och att ständigt visa på vikten av att vi kommer dit!

Det viktigaste i mitt pedagogiska ledarskap är att hålla fokus på vart vi ska och se till att medarbetarna har de verktyg och de kunskaper som de behöver för att vi ska ta oss dit!

Jag vill och jag kan! Kommer inte att ge upp! 

Önskar er alla en riktigt bra vecka och kom ihåg: Du gör skillnad!

Vill också passa på att skicka lite extra energi till er i Skolsmedjan som möjliggjorde för mig och alla andra att få två dagar så fulla av inspiration! TACK för ert enorma engagemang!

Elsemarie