Nej, jag kommer inte blogga varje dag men just nu händer det mycket som är bra att få reflektera runt.

Idag ska jag skriva om pedagogiskt ledarskap och hur jag ser på detta så populära uttryck. I december 2012 avslutade jag rektorsprogrammet vid Karlstads universitet. Under de tre år vi studerade samtalade vi en hel del om pedagogiskt ledarskap. Många gånger upplevde jag att jag fastnade i att pedagogiskt ledarskap var detsamma som att röra sig i korridorerna och göra lektionsbesök. Lite naivt kanske men många gånger tyckte jag nog att det var så det presenterades för oss ”studenter”. När jag nu har lite egna perspektiv på det pedagogiska ledarskapet har jag börjat ompröva synen på vad det är. Jag kommer säkert ompröva detta igen och igen….

En pedagogisk ledare är en ledare med en stark vision för sin verksamhet

Det innebär att man har en tydlig riktning mot ett mål som man nu bara kan skönja långt bort i horisonten eller kanske ser man bara platsen i sin fantasi. Ledarens uppgift är att tydliggöra bilden och se till att alla medarbetare har samma förförståelse för hur visionen ser ut. När jag började jobba på den skola jag är nu gick jag ut med följande: ”om fem år ska vi vara Mellansveriges bästa estetiska program!” Det visade sig ganska snart att vi inte hade gemensam förförståelse ens för ordet ”bästa” En pedagogisk ledare måste då förtydliga vad betyder ordet bästa och hur ser det ut.

En pedagogisk ledare är en ledare som kan visa på ett tydligt mål som är möjligt att uppnå

Det innebär att man visar på något tydligt mål som vi måste uppnå för att kunna fortsätta drömma om visionen. En sak som jag började med direkt var att säga till lärarna att samtliga inom ett år skulle vara klara med PIM3 Jag ansåg att det var ett viktigt steg för oss att ta för att kunna ta oss närmre visionen. Andra mål kan vara att arbeta med tydliga rutiner och en bra organisation för att föra oss närmre visionen eller kanske är det föräldrasamarbetet som måste förändras….

En pedagogisk ledare är en ledare som i samtal med medarbetarna fokuserar på läraruppdraget och vågar utmana.

Det är i samtalen med den enskilda läraren som du som ledare har störst möjlighet att påverka din verksamhet. Naturligtvis ska ledaren vara ute i verksamheten, men utan samtalet har besöket i klassrummet minimalt värde. Att möta sina medarbetare i ett enskilt samtal är verkligen ett lärande samtal Här får jag ta del av hur läraren tänker runt sin undervisning och runt mentorskapet och jag kan fungera som en coach  Det första samtalet kan äga rum när läsåret startat. Vi stämmer av hur terminsstarten varit, hur tjänsten ser ut och vi resonerar om vilka utmaningar som läsåret kan ha. Nästa samtal är ett samtal utifrån läraruppdraget och mentorsuppdraget. Här ställs frågor tex om hur man använder digitala verktyg, hur man arbetar med formativ bedömning, hur man kommunicerar med sina elever och kollegor och hur man utvärderar sitt arbete. Det här har varit fantastiskt givande samtal och jag har fått möjlighet att ta del av det enorma arbete som görs på vår skola varje dag. Jag får också möjlighet att utifrån vars och ens uppdrag utmana, ställa följdfrågor och resonera om hur vi kan utveckla verksamheten ytterligare. Jag menar att det är här man som pedagogisk ledare ska lägga krutet. Här ska man våga utmana, våga lyssna på de goda exemplen för att sedan kunna använda dem till övriga medarbetare och våga möta det som den enskilde medarbetaren kan uppleva som svårt. Här kan jag också lägga upp min egen plan för hur verksamheten ska fortsätta utvecklas och jag får en bra möjlighet att avgöra om vi har en gemensam bild av var vi är och vart vi är på väg! Vi är absolut inte framme än men jag tror att vi är på rätt väg och för första gången upplever jag att vi pratat om vad uppdraget i skolan verkligen handlar om. Det sista samtalet kan vara ett läsårsavslutande samtal där man får summera och reflektera över året som gått och vad man ska ta med sig in i nästa läsår. Det här har jag inte provat än men ska försöka komma igång i vår.

Klassrumsbesök då….

Ja, klassrumsbesök är naturligtvis jätteviktiga för att jag som ledare ska ha en bild av verksamheten jag leder men jag tror att de ska ses som en ögonblicksbild som visar det som händer i klassrummet just den stunden med just de människor som finns i rummet just då och med de sinnesstämningar som människorna i rummet har med sig just i den stunden. Klassrumsbesöken är också viktiga för eleverna men min poäng är att om jag inte kan besöka varje lärare vid flera tillfällen per termin så kan jag inte räkna med att jag ska få del av något annat än just ögonblicksbilder men det kanske är gott nog! Det finns säkert många skolledare som har en annan bild och jag kan mycket väl tänka mig att det kan bero på vilket stadie man jobbar på och hur många medarbetare man har.

Att vara pedagogisk ledare handlar om att själv drivas av en vision och idé om hur den verksamhet man leder ska kunna utvecklas och sakta men säkert steg för steg ta sig däråt. Då måste jag veta att jag och mina medarbetare har samma bild av vårt utgångsläge och att vi har samma bild av vad målet är och hur visionen ser ut och jag måste ha en respekt för att mina medarbetare har en profession och en vardagskunskap som jag inte har! Jag som ledare ska styra skeppet i hamn, jag är fullt medveten om att skeppet har många medarbetare med olika funktioner men jag måste inte vara med och påverka i detalj för att kunna styra rätt! Jag måste lita på mina medarbetare, veta att de och jag har samma mål och vision och se till att jag själv alltid har blicken fäst vid målet!

Är det någon som tror att jag har lyckats med det jag beskrivit ovan? Tvungen att göra er besvikna men genom att jag själv börjar reflektera över denna så viktiga del i mitt uppdrag tror jag att jag kommit ett steg närmre mitt mål och min vision