Har fått förmånen att byta jobb! Alla borde få uppleva denna euforiska känsla med jämna mellanrum! Man tror att det äntligen ska bli möjligt att göra allt det där som man bara drömt om! Man ser bara möjligheter och inga hinder! Allt nytt upplevs som utmaningar och spännande nyheter!

Funderar så en stund över elevperspektivet! Känner elever som byter skola detsamma? Elever som byter stadier? Om inte – varför gör de inte det och vad kan vi göra åt det?
Jag har tidigare berättat om en bok jag läst i sommar ”Salutogent ledarskap” Gång på gång återkommer författaren till en sorts treenighet: om tillvaron är meningsfull blir den begriplig och på så vis hanterbar.Som ny rektor på nytt jobb är tillvaron meningsfull! Jag upplever dessutom att jag omges av det som vi vet lyfter, inte bara elever, utan helt vanliga människor som rektorer och lärare nämligen höga förväntningar! 

Just nu är tillvaron inte helt begriplig och därför inte hanterbar eftersom jag bara varit på jobbet i fyra dagar men jag vet att det kommer bli både begripligt och hanterbart för jag har förtroende för att mina medarbetare och kollegor kommer att ge mig precis de verktyg jag behöver för att sätta mig in i ”deras” (vår) verksamhet!

Hur gör vi med nya elever? Hur får vi dem att känna sig efterlängtade och viktiga? Hur får vi dem att känna att det är meningsfullt att gå i skolan så att deras tillvaro blir begriplig och hanterbar? Hur får vi dem att känna förtroende för oss – att vi ska ge dem de verktyg dem behöver för att bidra i ”vår” (deras) verksamhet? Hur får vi dem att känna sig välkomna och att vi redan från dag 1 har höga förväntningar på dem?

Jag tror att vi varje dag behöver ställa oss frågan: Vad gör jag för att varje elev ska känna sig efterfrågad?

Grunden för den skolutveckling vi alla längtar efter tror jag ligger i våra allra djupast liggande värderingar. Vad gör tillvaron meningsfull? Hur ska det bli begripligt och hur ska jag bidra för att göra tillvaron hanterbar för mig själv och mina medmänniskor?

Om vi hamnar i att detta är vårt utgångsläge behöver vi inte stifta lagar om att utgå från barnperspektivet eller jämställdhetsperspektiv Då finns det där ändå! I den bästa av världar!

Jag vill i alla fall ta ett steg på väg mot ”den bästa av världar” och redan på måndag när vi möter våra första elever anstränga mig för att de ska uppleva det som meningsfullt att komma till oss och att de ska känna sig efterfrågade och att vi har höga förväntningar på deras förmåga att lyckas nå sina mål!

Jag önskar er alla lycka till med mötet med nya och gamla elever och jag hoppas att du vågar utmana dig själv och dina kollegor och medarbetare att i år ska varenda elev du möter ”drabbas” av ”treenigheten”: menigsfullhet – begriplighet – hanterbarhet! I alla fall så långt det kommer an på dig och ditt arbete!

På återhörande

Elsemarie