För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om skoldebatten i sociala medier. Jag gjorde också ett Youtubeklipp inför #SETT-dagarna. Det var inte så att jag ”satte igång” någonting där och då! Det var redan igång för länge sedan och många hade uttryckt att man lämnat olika sociala medier i ren självbevarelsedrift, men kanske satte jag ord på vad en del kände och kanske fick jag någon annan att reagera och börja fundera. 

Idag finns det anledning att återkomma till frågan.

RAU och Fredrik Svensson har bjudit in till ett ”runda-bordssamtal” på måndag och jag har förmånen att få vara en av deltagarna.

Det som har hänt de senaste dagarna är att man på twitter använder #tonen som hashtag för diskussionen om detta och man kan se att det emellanåt går höga vågor i debatten. Flera funderar över vilka personer som ska hängas ut som ”troll” och vilka som ska ”svartlistas” först. Man diskuterar var gränsen går mellan ”kränkning” och att uttrycka en åsikt. Dessvärre ser jag också ytterligare röster som tystnar. 

Det är bra att vi ska föra ett samtal om detta för uppenbarligen behöver vi det!

Återigen funderar jag över varför det som händer händer och varför det blir som det blir. 

Sociala medier är en källa till mycken kunskap och många bra samtal och diskussioner. Det fina är att det sträcker sig från det lilla till det stora. Här ges tips som ”Grej of the day”, här informeras om utbildningar och konferenser, här ställs vardagsnära frågor om hur jag kan lösa situationen i mitt klassrum just idag och här twittras från konferenser man får möjlighet att delta i från skrivbordet etc.   

Men här förs också viktiga debatter. Om läxor, om forskning och skolan, om ”katederundervisning”, om kollegialt lärande och det skrämmer mig om detta tystnar.

Jag har sett det som en enorm förmån att få ta del av så många skickliga lärares, skolledares och forskares tankar om skolan. En del av det som sagts har jag ”köpt direkt” annat har jag kanske förkastat direkt för att efter några dagars funderande komma fram till att det var riktigt klokt…. Ibland har jag deltagit i diskussioner och ibland har jag bara läst men hela tiden har jag försökt ha fokus på att drivas av en önskan att förbättra skolan för att elevernas resultat ska bli bättre, för att de ska få en bättre start i livet, för att de ska fungera på ett bra sätt i ett demokratiskt samhälle, för att jag vill tro på att världen är en bra plats att befinna sig på och att den kan bli ännu bättre om vi alla hjälps åt! Kanske är jag naiv men jag står för det! 

Det som jag kan se hända nu är att vi istället för att ”befrukta” varandra får olika ”falanger” inom skolutvecklingen som emellanåt gör anspråk på att ha den ”ende sanningen” och ”det bästa konceptet”. Kanske har ”den fria konkurrensen” gått för långt när vi till och med gör idéer och tankar om skolutveckling till smarta affärsidéer och metoder att utöka våra marknadsandelar. Det handlar inte bara om företag. Nej det handlar t.ex. om min egen vilja att ”bli ett varumärke”. Vad händer när allting i skolan blir till kronor och ören – inklusive våra idéer om att förbättra elevernas resultat? Vad händer när mina egna behov av bekräftelse styr mitt agerande? 

Jag menar verkligen inte att skolan ska drivas på ideell basis i någon sorts ”Florence Nightingale-anda” men jag förväntar mig att vi som arbetar här och verkar i skolans närhet ändå har elevernas bästa som utgångspunkt och att vi ärligt vågar ställa oss frågan! Jag ställer den till mig själv titt som tätt! Varför länkar du ut det här? För att du tror att det kan göra gott för skolan eller för att få beröm? Ibland är gränsen hårfin! 

Hos alla människor finns en stark längtan av att vilja förändra, påverka och utveckla men också av att få uppmärksamhet, positiv feedback och att lyckas! Om man förstår det och vågar se detta hos sig själv och hos andra tror jag att man i det långa loppet har större möjlighet att lyckas. 

Det är oerhört lätt att falla för smicker, att bli beroende av beröm, att se ”retweets” och ”delningar” som bekräftelser – ingen av oss är mer än människa – men nu måste vi lyfta debatten och vi måste ”ta oss själva i kragen”. 

Okej! Jag tjänar pengar på att arbeta i skolan! Det är bra! Jag har en bra lön som också gör att jag har anledning att stanna! Jag har många goda idéer om hur skolan ska utvecklas! Det är också bra men vad är mitt huvudsyfte? 

Drivs jag av en längtan efter att utveckla något – att bidra till förbättring eller drivs jag av mina egna syften inte bara att tjäna pengar utan att helt enkelt ”få uppmärksamhet”?

För mig är detta en viktig fråga att ställa sig! Många gånger är nog svaret: både och! Och det är helt okej och mycket mänskligt men innan du ger dig in i en debatt, innan du skriver ett inlägg eller innan du ”hittar på något nytt” ställ dig frågan: om jag hade 500 elever framför mig nu…. hur skulle jag motivera mitt agerande just nu så att de förstår att jag gör det för att deras skolutbildning ska bli bättre! När du är klar över det kan du klicka på ”send”.

Önskar er alla en skön helg och jag ser fram mot kommande samtal, debatter och diskussioner i sociala medier!

Elsemarie