Idag kommer mitt blogginlägg att handla om skillnaden på mål och metod. Jag tror att detta är något vi alla måste påminnas om då och då för det är lätt att blanda ihop dem.

Ni som har läst mina tidigare inlägg har fått följa mitt arbete med att skapa en gemensam vision på mitt nya jobb. 

Ni har också fått läsa om hur jag gång på gång pekar på vikten av att rektor tar på sig kaptensmössan. Kaptenen kan inte ens vara släkt på långt håll med Jante utan måste vara trygg i sin roll och veta att jag har detta jobb för att jag har ledaregenskaper som kan komma den här verksamheten till del. Jag kan inte göra något utan mina medarbetare men jag måste lita till min egen förmåga och vad det är som verksamheten behöver av mig. Vem vill flyga med en pilot som säger: ”Nej jag kan egentligen inte mer än någon annan här. Det var en slump som gjorde att jag blev kapten på planet…” Känns inte helt stabilt eller hur? Men ingen vill heller åka med ett plan där kaptenen meddelar: ”Det är ingen annan än jag som jobbar här för jag tyckte att jag klarade mig själv och det var enklare att inte behöva ta hänsyn till andras åsikter!” Skulle tro att det flygbolaget ganska snabbt får packa ihop för de kommer inte ens kunna checka in passagerarna…

https://www.flickr.com/photos/fristedt/638305025/in/photolist-4ABHZT-5fAXEL-n7dmSZ-JwB8q-YptR4-on6dv8

Om vi nu har tagit på oss kaptensmössan och vi har en plan för vart vi är på väg och den planen bygger på vad vi har läst oss till om skolutveckling på andra håll och vad forskningen och vetenskapen säger så är väl allt klart?

Oh vad jag önskar att det vore så enkelt men tyvärr! Det är nu som du öppnar dörren för dig, dina medarbetare och era elever och ger dig ut på en färd mot ett än så länge okänt mål i bemärkelsen: jag har inte varit där tidigare, men ett känt mål i bemärkelsen: jag vet vart vi ska!

Det är också nu farorna hopar sig och det är du som är kapten som ska hålla utkik efter dem och också stå i första ledet för att kunna hålla undan.

En sådan fara är att blanda ihop begreppen mål och metod.

Idag är tycker jag att det råder viss begreppsförvirring när vi pratar om 1:1 eller IKT! Här är det mycket lätt att hamna i att medlet blev målet och inom just detta område vet jag av erfarenhet att denna fara tar du inte ihjäl första gången. Nej, den har en förmåga att dyka upp hela tiden. Som en katt med nio liv!

Om inte ledaren vet varför vi ska använda digitala verktyg eller vad ledaren vill få ut av arbete så kommer utvecklingen inte att äga rum! Punkt!

Du får inte som ledare låta dig luras av att vissa lärare lägger ut lektionsmaterial på lärplattformar eller att vissa lärare t.o.m. ”flippar” eller att dina medarbetare har med sig datorerna på konferensen. Om du nöjer dig med det har medlet blivit ditt mål och så var det väl inte från början? Visst ville du tro att om ni satsade på 1:1 och kompetensutveckling inom IKT så skulle elevernas resultat bli bättre! Då måste du också visa att det är det du efterfrågar! 

Om du som ledare inte ser synliga effekter av er satsning i elevernas utveckling har någonting gått fel och det här är ingen annan än du som kan bevaka, för det är bara du som ser vad som sker i samtliga klassrum och på samtliga områden i din verksamhet.

Om du inte har en egen plan och en egen tanke om hur ni ska ta er framåt eller vart ni ska så kommer denna fara att äta upp er och satsningen slutar med att eleverna har skrivmaskiner och ev. ett eget ”underhållningssystem” (som i ett flygplan). Jag har stött på flera rektorer och skolledare som kan uttrycka att det går så bra med IKT-arbetet. Flera lärare lägger ut arbeten på nätet och eleverna lämnar in på nätet. Och vad gör det med elevernas resultat blir min fråga! IKT är ju medlet! Det är inte ett mål och du måste hålla isär begreppen! Du som ledare måste faktiskt kunna så mycket så att du har en bild av vart ni ska och varför ni ska dit och du måste veta vad det ni gör, gör! 

Här ska du koppla in forskning för även inom detta område ska vi arbeta utifrån beprövad erfarenhet och vila på vetenskaplig grund. Det är ingen annan än du som skolledare som ska ansvara för att så är fallet. Då kan du inte låta dig nöjas med att bli imponerad av att eleverna gör egna filmer eller liknande. Det kan du naturligtvis utifrån att visa dem att du har höga förväntningar på dem och att du uppmuntrar när de gör bra saker men din plan och ditt mål måste vara högre än så. 

Om ditt mål är att elevernas måluppfyllelse ska öka behöver du ha en plan för hur du ska använda medlet 1:1 och IKT. När du har detta klart för dig kommer du också kunna kommunicera med IT-avdelningar och förvaltningsledning/huvudman för du pratar inte om maskiner och apparater Du pratar om skolutveckling och elevernas ökade kunskaper och för att sitera @korlingsord : du har läroplanen i högsta hugg när du pratar skolutveckling!

Ett annat område där vi lätt luras in i fällan att blanda ihop medel och mål är när vi pratar om det så populära ”kollegiala lärandet”. Som ni som följer mig vet läser jag ”Det professionella lärandets inneboende kraft” (H. Timperley Studentlitteratur 2013) och jag tycker att det är en fantastiskt utmanande och spännande bok utifrån ett skolutvecklingsperspektiv men jag måste påminna mig om att ”kollegialt lärande” inte är ett mål utan ett medel!

Här gäller samma principer: jag som ledare måste ha målet klart för mig och jag måste veta vilka medel jag ska använda! På vilket sätt kan det hjälpa oss att nå målet genom att arbeta med ”kollegialt lärande”? Vilka frågor är det som just vår verksamhet behöver ta tag i och hur ska vi arbeta med det kollegiala lärandet för att nå våra mål på vår lokala enhet?

Jag tror att det är flera av er som liksom jag kan känna igen er i att man träffar skolledare på olika konferenser och så frågar man: ”Hur långt har ni kommit med IKT-arbete?”, ”Har ni 1:1?”, ”Arbetar ni med kollegialt lärande?”, ”Har ni handledare utifrån?” Kanske ställs frågorna utifrån det högre målet om elevernas utveckling men jag vet av egen erfarenhet att det är otroligt lätt att göra en checklista med olika metoder och så börja bocka av och klappa sig själv lite nöjt på axeln och säga: ”Kollegialt lärande:check! 1:1 check! Lärstilar check! Formativ bedömning check!” men utan att vi vet vad allt detta gör med våra elever? Lite som ett hederligt gammalt glosförhör faktiskt…

Min poäng är att det största ansvaret du som skolledare har är att hela tiden lyfta blicken och hålla kvar den vid det högt uppsatta målet.

Bild från Flickr av Vidar RIngstedt

Medlen ska du lära dig så mycket du kan om så att du likt en hantverkare kan ta fram rätt verktyg för rätt situation men enda gången du får skriva ”check!” på något är när du kan se att era elever gjort framsteg! Ja, det är jobbigt för man kanske inte kan ”checka av” lika lätt men å andra sidan håller du som pedagogisk ledare fokus på att du vet vad det ni gör, gör och du vet det utifrån beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Den beprövade erfarenheten och vetenskapen är ditt rotsystem och elevernas ökade måluppfyllelse och ökade kunskaper är din krona!

Jag önskar oss alla lycka till med detta långsiktiga arbete för det är ett av världens viktigaste!

Elsemarie