Jag har i olika bloggar berättat om arbetet med skolutveckling i vår verksamhet på #komvux och nu har jag kommit till den avslutande delar av vår första resa.

Jag har sedan v 33 träffat mina medarbetare två timmar varje vecka för konferens. Min första tanke – innan jag började – var att inte sätta igång något större arbete utan först ”lära känna” verksamheten. Efter en tids funderande kom jag dock fram till att det var ett utmärkt tillfälle att sätta igång direkt just för att jag INTE kände verksamheten och därför inte gav den mina färgningar.  

Tillsammans med medarbetarna har jag arbetat strategiskt med följande delar:

• Att hitta gemensam vokabulär Vad är en vision, vad är ett långsiktigt mål, vad är ett kortsiktigt mål
• Att hitta ett bra sätt att samtala med varandra som bygger på att vi lär känna varandra lite mer än att bara veta vad vi heter, vad vi undervisar i och i vilket arbetsrum vi sitter
• Att hitta våra gemensamma styrkor och utvecklingsområden. Både som vi kommer fram till när vi pratar i mindre grupper och sådant som kommit fram i mina medarbetarsamtal.
• Att hitta styrkor och utvecklingsområden i undervisningen utifrån vad jag ser när jag nu genomför lektionsbesök på minst 90 minuter hos varje medarbetare
• Att hitta ett bra upplägg för våra konferenser så att de både blir användbara för mig som pedagogisk ledare och att medarbetarna får styra över dem.

jag tror har stor betydelse.

Chefens roll:

Min chef är noga med att jag ska vara en pedagogisk ledare. Det innebär att han tar ansvar för övergripande frågor såsom kontakter med förvaltningsledningen, ekonomirapporter, allt som har med fastighet etc. att göra, samverkan (jag är naturligtvis med men han ser till att kallelser går ut och att information kommer fram). Han mailar endast mig om sådant som jag är direkt berörd av eller sådant som jag måste veta för min verksamhets skull. Det betyder att jag kanske får mellan fem och tio mail av honom per dag? Nej! Per vecka! På sin höjd! Detta bygger på ett ömsesidigt förtroende att jag är trygg med att det jag behöver veta får jag veta och att han är trygg med samma sak. Det ger mig arbetsro och jag känner att han har höga förväntningar på mitt pedagogiska ledarskap och precis som eleverna blir jag bättre av höga förväntningar.

Min kommunikation med medarbetarna:

Jag har slutat att maila mina medarbetare sådan information som alla ska ha. Det handlar t.ex. om mina veckobrev eller om att boka tid för medarbetarsamtal etc. Jag ser till att den informationen ligger på vår lärplattform. Tidigare har jag både mailat OCH lagt information på lärplattformen. Vad spelar det för roll? Jo, på en information på en lärplattform får du inga direkta motreaktioner vilket du får på ett mail! Hur många rektorer har inte råkat ut för ett svar som dessutom ligger som ”svara alla” och som sedan skapar flera nya frågor? 

Genom att lägga min information på lärplattformen gör jag lärplattformen till ett naturligt verktyg för oss och jag lägger in ett pass av möjlighet till eftertanke innan man kan skicka ett mail. Det går inte bara att klicka på ”svara”. Dessutom ger jag dem samma arbetsro som jag får av min chef och de kan ägna mer av sin tid åt det de är bäst på Arbete med elever på olika sätt.

Bokning av medarbetarsamtal och lektionsbesök:

Jag använder mig av Google-kalender för bokning av både medarbetarsamtal och lektionsbesök. Jag lägger in de tider jag kan och medarbetaren bokar genom att ändra min text till sitt eget namn. 

Detta har jag sedan kopplat till weekcal så jag får informationen i 

både telefonen och paddan. Ett mycket smidigt sätt och det hjälper mig att planera både 

samtal, lektionsbesök och övriga aktiviteter. 

Terminsstart, mötesschema och konferensinnehåll:

Jag valde att ta ansvar för de första fem veckornas mötestid. Vi har konferens 15-17 på torsdagar. Två av gångerna har innehållit en timmes APT. Detta har naturligtvis inte bara varit positivt då lärarna saknat sina egna möten vid terminens start men för mig var det viktigt att få den här första tiden. De kommande fyra veckorna har ämnesgrupperna hela konferenstiden och sedan arbetar vi i treveckorscykler. 

Detta ger mig en möjlighet att få kontinuitet i mitt utvecklingsarbete och vi behåller gemensamt fokus. Jag har också varit noga med att beskriva att när man själv förfogar över tiden ska det ändå handla om pedagogiska möten. Allt som går att kommunicera via 

lärplattform ska kommuniceras via lärplattform. Allt som kan planeras av två istället för sju ska planeras av två och övriga fem får acceptera att allt inte blev precis som de hade tänkt. Jag kommer att fortsätta att kommunicera vår gemensamma tid i form av veckoarbetstid så vi förstår att om 10 människor ägnar en timme åt att planera något är det 25% av en 

heltidsarbetandes totala veckoarbetstid. När vi inser detta blir vi mer ”rädda” om vår gemensamma tid och kanske mer benägna att låta någon annan ta ansvar även om jag inte får säga vad jag tycker i alla frågor.

Strategier, tydlighet och engagemang:

Nummer ett för att ta sig framåt i utvecklingsarbetet är att du som rektor ser dig själv som kapten och tar på dig kaptensmössan! 

Det innebär också att du måste lägga tid på att planera era gemensamma möten. Du måste se till att det du säger är baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Du måste visa att du följer en röd tråd och att det innebär att medarbetarsamtal, lektionsbesök och mötesinnehåll hör ihop.

Du måste också sålla i vilka uppdrag dina medarbetare ska utföra. Du ska vara filtret mot allt som vill ta deras uppmärksamhet och deras arbetstid. Detta kräver att du tar ditt kaptensuppdrag på allvar och vågar stå kvar på bryggan även när det stormar. Du är helt beroende av få dina medarbetares förtroende och de måste veta att de kan lita på dig när åskan går! Du måste våga säga nej när det kommer propåer ”uppifrån” om än det ena och än det andra.

Mitt nästa steg i vår utveckling handlar om professionellt, kollegialt lärande! Jag läser just nu Helen Timperleys bok: ”Det professionella lärandets inneboende kraft” och jag har aldrig tidigare känt mig så utmanad i mitt rektorsskap! Mer än en gång har jag tänkt: Hur ska jag och vi klara detta? Men jag är övertygad om att om jag bara medvetandegör mig själv om vikten av att det är jag och medarbetarna tillsammans som skapar vårt professionella lärande och att alla ska med så kommer vi att klara det! Dessutom måste vi påminnas om att varje resa börjar med ett litet steg – det ska inte vara ett sjumilakliv! Jag återkommer i framtida bloggar om hur den delen har gått!

Nu har vi gjort vår första etapp på vår resa och tagit oss ett litet steg framåt! Resan fortsätter!

Önskar er alla en bra vecka med många fantastisk lärande möten!

Elsemarie

(bilderna kommer från fotograf Eva Holm)