Det duggar tätt mellan blogginläggen nu! Det beror på att det jag sist skrev var så bra att jag blev inspirerad själv och det var precis vad jag behövde läsa för att komma igång igen 🙂 Fantastiskt att blogga för att motivera sig själv och så hoppas att det möjligen kan hjälpa någon mer att ta något steg framåt då och då!

Idag kommer ett inlägg om något som jag och många med mig har berört vid ett flertal tillfällen nämligen vikten av skolledarens delaktighet i den digitala utvecklingen på skolan. Eller ”Skolledarens gyllene regel” för den delen!

Anledningen till att jag vill skriva ett inlägg till trots att det finns så många är för att jag har upptäckt i min egen vardag hur viktigt det är att jag som skolledare är en del i denna utveckling och inte lämnar över hela ansvaret till medarbetarna!

I mitt fall är det så att jag inspireras och motiveras av nya saker och därför följer jag gärna med i utvecklingen på många sätt. Jag läser bloggar, jag deltar i FB-grupper, jag ser till att ha ett ”bra” twitterflöde. D.v.s. jag ser till att andra gör urvalsjobbet åt mig! Jag får sedan del av det människor som jag har förtroende för delar med sig av och så lär jag nytt och kan föra det vidare till mina medarbetare så att eleverna får del av nya arbetssätt.

T.ex. har jag på FB och twitter sett flera lärare som använder elevernas telefoner som digitala verktyg. Hos oss har vi inte en dator till varje elev, inte en platta heller men i stort sett samtliga elever har en smartphone. Jag uppmuntrar mina lärare att använda dessa t.ex. för att låta eleverna spela in sina arbeten, de kan använda dem som ”mentometrar”, de kan delta i olika quizz etc. Om jag inte hade vetat om detta hade drivkraften inte blivit lika stor. Så ser nämligen verkligheten ut: Det du som ledare och rektor säger får effekt! Om du dessutom visar att du menar det genom att du själv använder det så blir effekten ännu större!

Många gånger tror jag att vi rektorer hamnar i något sorts ”jante”-tänk: ”Det spelar väl ingen roll vem som säger saker, Varför skulle de bry sig mer om vad jag säger än det deras kollega sa?” Det är är ett förödande sätt att resonera och – ursäkta mig – det är inte att ta sitt uppdrag på allvar!

Du är ledaren! Det du säger har stor effekt på verksamheten! Det du visar med ditt agerande kommer andra att härma! Om du inte är bekväm med det kommer du att få problem med att få verksamheten att utvecklas.

Detta innebär inte att rektor kan allt. Jag har många lärare som kan mer än mig om digitala verktyg i allmänhet och undervisning av vuxna i synnerhet (där slår de alla mig på fingrarna!), men jag ser till att jag kan så pass mycket så att jag kan föra dialog med både dem som är nybörjare och de som kan väldigt mycket. Jag ser till att utmana mig själv (senast idag inom den digitala sfären med en så enkel sak som att ändra pixelformatet på en bild jag ville spara och använda). Jag deltar aktivt i kompetensutvecklingar och fortbildningsinsatser för att ständigt lära mig mer och jag ser till att jag vet var i min organisation jag har dem som kan mer så att jag kan använda dem i ett lärande kollegium. 

Det jag aldrig kan lära mig exakt är hur det faktiskt fungerar idag i klassrummet och där måste jag vara ödmjuk. Jag kan utmana lärarna att ta ett steg till för att jag kan ge dem konkreta tips. Om jag bara rent allmänt skulle säga ”Du måste bli bättre på IKT” så tror jag att medarbetaren – med all rätt – skulle uppfatta detta som ett gigantiskt berg att ta sig över och får de sedan rådet att ”Kolla med någon kollega som är intresserad. De kanske kan hjälpa dig” ja då underlättas inte utmaningen! I det läget skulle i alla fall inte jag uppleva att jag hade chefens stöd och att hen var mån om min utveckling!

Det jag har märkt i medarbetarsamtalen är att när jag försöker arbeta formativt genom att säga: ”Har du tänkt på att prova det här? Har du kollat in den här gruppen på FB? Tänk om du skulle testa det här tills vi samtalar nästa gång?” så börjar medarbetaren tro på sig själv och sina möjligheter och det är ju det bästa utgångsläget. Då dyker också medarbetarens egna idéer upp! Jag känner inte deras klasser eller grupper, jag kan inte avgöra exakt vad de ska göra men genom att väcka intresset så kan jag hjälpa till så att de använder sin fulla potential och då vet jag att det blir riktigt bra för lärare är en yrkeskår som vill att det ska bli bra! Känner ni igen arbetssättet? Tror det kallas formativ bedömning! 

Det handlar om vikten av att ha höga förväntningar i kombination med att säga: Här är vi och det här behöver du för att ta nästa steg! Om jag inte vet ens vart vi ska så bör ju inte jag vara den som talar om vilka steg vi ska ta…

Min övertygelse är att om du själv som skolledare ger dig in på nya områden som att spela in youtube-klipp, skapa FB-grupper, delta i twittertrådar, läsa bloggar så kommer du lära dig en hel del om vad 

som kan hända i klassrummet och då är du med och bidrar till en lärande organisation.

Skicka inte lärare till #SETT om inte du som ledare vet vad du förväntar dig av dem när de kommer tillbaka! Skicka ingen att delta i något IKT-möte med huvudmannen om inte du – skolledaren – vet vad mötet ska leda till eller vad du vill få ut av det till din verksamhet. 

Och börja framförallt med detta: sätt dig ner och fundera över vad du vill ska hända, varför du vill att det ska hända och hur du vill att det ska hända! Ta sedan en diskussion med dina medarbetare och ni kommer alla att lära!

Dina medarbetare är mycket kloka, högutbildade och kritiskt tänkande människor. De kommer inte att köpa någonting utan att du kan motivera varför de ska göra det, hur elevernas resultat förväntas påverkas och vad som faktiskt kan bli bättre i deras vardag om de gör ”som du säger”. Detta kommer du aldrig någonsin att kunna delegera om du vill att verksamheten ska utvecklas! Dina medarbetare har nämligen förtroende för att du vet hur ni ska arbeta för att ta er framåt. Det är till och med ditt jobb! 🙂

Ta hjälp av alla dina duktiga lärare som redan har satt igång De är nog fler än du tror – så var det i alla fall för mig! Många fler! Se till att du skapar möjligheter för dem att dela sina erfarenheter och sina pedagogiska idéer. Se till att ni håller diskussionen på en pedagogisk nivå så att ni aldrig tappar fokus – elevernas måluppfyllelse ska öka!

Från Flickr Fotograf: One lucky guy

Om du förväntar dig att dina medarbetare ska våga prova nya saker och utvecklas – varför skulle det inte gälla dig? Det är så oerhört lätt att ”gömma sig” bakom ”hinner-inte” eller ”för-många-möten”-skölden när det egentligen handlar om ”vet-inte-hur-man-gör” eller ”vill-inte-visa-hur-lite-jag-kan”-filten man lindar in sig i för att skydda sig!

Min stora utmaning är att fundera över varför vi ska öka användandet av digitala verktyg så att jag kan motivera mina medarbetare så att de inspireras och får mod att prova nya saker. Alltså måste jag nu ge mig ut och söka och leta efter goda exempel, aktuell forskning och praktiska exempel som kan motivera och inspirera mina medarbetare. Jättejobbigt eller hur? Nej faktiskt inte! Jag använder mig av alla mina kollegor på twitter och FB. Det är lärare, skolledare, forskare, fackliga organisationer, författare etc. etc. som jag vet mer än gärna hjälper mig. De är bara ett klick borta från mig!

Idag har jag startat en FB-grupp för bara vår skolas lärare och skolledare. Det blir ett förhållandevis slutet forum där jag hoppas att vi ska våga ta våra första stapplande steg till #sharingiscaring och kanske törs vi så småningom visa även våra misslyckanden. Själv har jag ett youtube-klipp som jag har gjort för att visa hur man hanterar Google-kalendern. Problemet är bara att man måste ha maxvolym och lägga örat intill högtalaren för att höra vad jag säger. Inte perfekt men det var ett försök för mig att göra något som jag vill att andra ska göra. Till nästa klipp hoppas jag kunna hantera även mikrofonen. Om det inte går så får jag väl göra om ytterligare en gång tills jag klarar det! Det är nämligen inte förenat med livsfara att misslyckas i dessa sammanhang och det ska vi utnyttja!

Från Flickr Fotograf: Slava Murava Kiss

Min huvudpoäng är att den gyllene regeln gäller för skolledare inom samtliga områden men den får skrivas om lite: Allt vad du vill att andra ska lära och använda i verksamheten ska du lära dig själv! Det må gälla formativ bedömning (fungerar alldeles lysande i medarbetarsamtal men tar tid precis som det gör för lärare), kollegialt lärande (är svårt och utmanande – precis som det är för lärare) eller IKT (händer nya saker hela tiden och man behöver uppdatera sig – precis som för lärare!)

Med detta önskar jag dig lycka till och jag hoppas få möta dig på FB och Twitter för vi behöver varandra i det så viktiga arbetet att öka elevernas målupfyllelse och få alla elever att lyckas i skolan – oavsett om de är barn eller vuxna!

Önskar dig en skön helg och en bra vecka

Elsemarie