Elevsamtal som väntar, telefonen ringer, medarbetarsamtal som ska förberedas, pedagogisk konferens som ska förberedas, elev som behöver någon att prata med, fakturor som ska betalas, mail som ska besvaras, möten jag ska delta i, medarbetare som behöver uppmuntras, böcker som ska beställas, krisplan som ska läsas…..

Bild från Flickr Fotograf: Traveller_40

Det är som att befinna sig mitt i stormens öga. Man tillbringar mer och mer tid på och med jobbet men allt bara snurrar på…. Ja, de dagarna och veckorna kommer för oss alla. Då när man undrar om det verkligen var så att jag hade valt att arbeta som karusellskötare…. Var det inte skolledare jag skulle vara…. 

Det är i dessa stunder det är så oerhört viktigt att behålla sin inre kompass inställd på samma mål som den var inställd på när solen sken och havet var lugnt! 

Ni som har följt mig här och på sociala medier vet att jag har utmanat mig själv ganska mycket. jag har tex. lagt upp utvecklingssamtalen med medarbetarna på samma formativa sätt som lärarna förväntas göra med eleverna och då har även jag insett att det är inte lätt. Jag funderar över hur mycket jag egentligen vet om medarbetaren. Vad kan jag egentligen bidra med för att föra någon framåt?  Hur kan jag ge en formativ bedömning nu och skapa ett förtroende och om någon månad vara mer summativ än någonsin och göra en lönerevision? Helt enkelt: hur kan jag agera som en trovärdig ledare som har förmågan att driva och styra det här skeppet framåt på sin väg genom natten så att vi når vårt mål?

Det är lätt att vara kapten och stå på däck och se ut över solnedgången och njuta av utsikten, men när det åskar och stormar och man inte ser mer än en meter framför sig hur gör man då? Det ska den här bloggen handla om för de som skriver om hur man gör när allt fungerar är många men de som skriver om när man tappar sikten och har svårt att styra skeppet är färre!

Från Flickr Fotograf: Patrik Boström

Låt mig komma med några tips och råd från min verklighet:

1. Jag har sagt det förut – jag säger det igen – och det kommer upprepas: Det är inte farligt att misslyckas! Thomas Edison uttryckte det så här när andra människor påstod att han hade misslyckats: ”Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa”. Ibland behöver vi också komma på tvåtusen sätt som inte bidrar till skolutveckling för att vi ska nå det där sättet som verkligen bidrar till att elevernas måluppfyllelse ökar. Om Edison hade gett upp efter första misslyckandet …vad hade hänt då. Många gånger tenderar vi till att ge upp för snabbt: ”Nej jag provade det där med kamratbedömning men det funkade inte så jag gick tillbaka till det vi gjorde tidigare” eller ”Nej vi skulle börja med kollegialt lärande men det kom andra saker emellan och första träffen kändes inte så inspirerande så nu har vi vanliga arbetslag istället” Det här är inte en anklagelse – det är mänskligt! Vi gillar inte att misslyckas och vi gillar inte att utsätta oss för den risken gång efter gång men jag tror att det är precis det vi måste göra och här måste skolledaren våga ta det första klivet rakt ut i ”helvetesgapet”! När det inte blev som du tänkt dig, när du känner dig osäker, när du känner att stressen tvingar dig tillbaka in i ett vant och känt beteende – sätt dig ner! Andas, försök hitta tillbaka till den första inspirationen! Vad var det som fick igång dig från början? Vad var det som gjorde att du kände lusten att pröva något nytt? Vad var det som motiverade dig att våga utmana dig själv? Vad behöver du göra för att våga en gång till? Ställ frågorna till dig själv, våga redovisa svaren för dina medarbetare och låtsas för allt i världen inte att solen skiner när det åskar, regnar och stormar för du lurar ingen! Inte ens dig själv! ”Just nu blev det inte riktigt bra, jag jobbar som i ett ekorrhjul, jag arbetar på att ta mig ur det och så fort jag gjort det ska jag korrigera kursen och ta oss ut på de rätta farlederna igen!” Det medarbetarna, dina elever eller deras föräldrar behöver höra är att du istället för att tappa kontrollen vågar se stormen i vitögat och visa att du hanterar det! Du är medveten om riskerna och du agerar utifrån det!

Från Flickr Fotograf: Karl Baron

2. Ta hjälp! Det är nu du ska använda dina kollegor! Våga fråga: ”Hur gör du?” ”Hur hanterar du en situation som den här?” ”Vad skulle du ha gjort?” Genom att ställa dessa frågor öppnar du upp för ett professionellt lärande där du bjuder in till ett samtal om hur vi ska nå vårt mål att öka elevernas måluppfyllelse! Att våga stanna upp och säga ”Jag behöver hjälp!” är bästa sättet för att skapa en miljö för utveckling! Många gånger kan man som ledare tro att man tappar i respekt genom att visa sitt behov av hjälp men idag är skolan så komplex att ingen av oss klarar sig ensam. Detsamma gäller för läraren i klassrummet. Ibland måste man be eleverna om hjälp. Det finns saker som de kan som inte jag kan och genom att hjälpas åt skapar vi lärande! Att be om hjälp är inte att vara svag! Att be om hjälp är att visa för sig själv och andra att vi behöver varandra!

Från Flickr Fotograf: Guillaume Baviere

3. Våga backa, vila och ta ny fart! När du backar några steg, tar ut siktet igen och vilar så korrigerar du också dina tankebanor. Om du liksom jag har lätt för att springa på alla bollar kan det ibland ske på bekostnad av strategin. Plötsligt upptäcker man att på handbollsplanen är det fyra-fem bollar i spel och ingen vet vilken som är den som man ska använda! Då krävs det att en ledare går in och plockar bort några bollar, återställer fokus på den riktiga bollen , samlar spelarna och repeterar strategin. I sportens värld kallas det för ”Time out” I företagsvärlden har det begreppet använts när någon misslyckats och bör kliva av men jag vill använda det som i sportens värld. Jag samlar mina spelare, jag repeterar strategin för mig själv och dem, jag ser till att både de och jag hämtar andan, dricker vatten, fyller på med energi för att sedan ge oss ut i matchen igen. I vår värld kan det handla om att man säger: Nu tar vi det lugnt ett tag, jobbar på med saker vi känner oss trygga med, reflekterar över vad nästa steg ska bli och hämtar ny energi.

4. Var tydlig! I stormen är ledarens tydlighet ännu viktigare. Därför måste du våga erkänna både för dig själv och medarbetarna att just nu har det blivit lite mycket och gått lite fort men jag har ändå läget under kontroll och jag är medveten om vad som händer. Jag kommer att klara oss ur den här stormen och jag är fortfarande fast förvissad om att vi ska ta oss framåt. Nej! Jag kommer inte att backa och återvända till den bryggan vi lämnade innan vi gav oss ut på vår resa! Genom att benämna att du också ser att karusellen snurrar för fort visar du att du är en ledare som ser faror och kan hantera dem. Du har en strategi även för detta och det är inget misslyckande! Det är bara ytterligare ett sätt att upptäcka hur man INTE bedriver skolutveckling 🙂 Nästa gång kommer vi att hitta ett sätt som leder till skolutveckling. 

Alltför många har gett upp när det börjat storma och återvänt till ”hemmahamnen”. Många har blivit desillusionerade. En del har bytt yrke av ren uppgivenhet. Andra har lagt sig till med ett mantra ”Det där provade vi tidigare och det går inte”. Någon har valt att arbeta på egen hand för att inte riskera att dras med i de andras eventuella fall och andra hittar sin energi hos kollegor i cyberrymden som ger dem eld till sin tynande låga men kollegorna på arbetsplatsen har de tappat förtroendet för! Det – mina vänner – bidrar INTE till elevernas måluppfyllelse. Det bidrar till en skola som stagnerar och som inte utvecklas. Att stå mitt i stormen och fortfarande ha kvar bilden av det fantastiska målet för vår resa… Att stå ut med regn, hagel och drivis för att man vet att det kommer något bättre där framme i horisonten… Att våga en gång till – ja det skapar skolutveckling. Det skapar en tillåtande miljö där både elever, medarbetare och skolledare tillåts att misslyckas, men vi ligger inte kvar och slickar våra sår nej vi reser oss upp igen och igen och igen och ger oss inte förrän vi står högst upp på prispallen och ropar ”Alla elever klarade skolan!” 

Önskar er alla en riktigt bra resa!

Elsemarie

Från Flickr Fotograf: Patrik Nygren