Jag träffar min personal vid ett tillfälle i veckan två timmar. Då samlas lärare, specialpedagog, elevassistent,  kurator, SYV och adm. assistent. Det är viktigt i utvecklingsarbetet att alla delar i verksamheten finns representerade för annars kommer det att halta. Det är viktigt att jag som rektor hela tiden påminner mig själv och mina medarbetare om att vi är olika funktioner på en skola men vi har alla samma mål: att öka elevernas måluppfyllelse.

Nästa gång vi möttes tog jag upp vikten av att vi har goda relationer på arbetsplatsen och vad det faktiskt betyder för resultatet att relationerna fungerar. Jag tog också upp vikten av att detta gäller såväl i personalrum som i klassrum! Att ha goda relationer påverkar resultatet av arbetsinsatsen och det behöver jag som rektor och mina medarbetare förhålla oss till.

Därefter delade vi åter in oss i grupper men nu hade jag gjort grupperna utifrån att det skulle bli en blandning både av ”arbetsrum” och ”tid på jobbet”. Grupperna bestod av 4-5 deltagare och deras första uppdrag var att berätta för varandra om sig själva. Detta skulle få ta ca 5 minuter per person och därefter skulle de hitta en gemensam bild av var vi är just nu i verksamheten.

När grupperna kom tillbaka sa de ”Vi hann bara berätta vilka vi var och vi lät det ta tid för det var så intressant”. Den här delen öppnade upp mycket mer än vad jag hade räknat med och jag fick efteråt flera mail och samtal där medarbetarna beskrev det positiva med att få möjlighet att lära känna varandra utanför ”pedagogrummet”.

Under denna period har jag också genomfört medarbetarsamtal med fokus på våra styrkor och våra utvecklingsområden både som individer och verksamhet. Det här tycker jag har varit väldigt bra för det betyder att jag har fått ta del av både det som händer i gruppen och hur var och en ser på skolutveckling enskilt. Även för mig gäller Kierkegaards ord om att kunna leda någon framåt där man måste utgå från var den personen befinner sig och ”hitta” den där.

När vi sågs i torsdags var det dags att gå vidare och nu skulle vi prata om vilka styrkor och utvecklingsområden som vi såg för verksamheten och enas om tre områden. Det handlade fortfarande om att arbeta i grupper och jag valde att behålla de grupper där man hade ”lärt känna varandra” gången innan. Detta för att bevara tryggheten man uppnått i flera av grupperna och bygga vidare på det förtroende man påbörjat.

En viktig del i arbetet var att jag vid min inledning beskrev att jag nu förklarat Jante för död på #komvux och att vi skrev R.I.P Jante. Jag talade om för medarbetarna att jag som rektor inte är i behov av medarbetare som säger” Nej men det kan väl inte jag” eller ”Jag gör ju bara det i mitt klassrum men det är inget jag vill dela med mig av De andra kan det här mycket bättre”.

Jag, verksamheten och eleverna är i behov av medarbetare som säger ”Det här är jag bra på och det skulle jag faktiskt kunna visa hur man gör” Det första steget i kollegialt lärande och utvecklingsarbete är att låta Jante få vila i frid för evig tid och jag tror att jag som ledare måste uttala att jag förväntar mig av medarbetarna att de ska vara skickliga, att de ska vilja dela med sig och att de ska vara medvetna om sina styrkor och utvecklingsområden (i nämnd ordning). 

Jag ska villigt erkänna att jag inte har känt mig på säker mark under denna process men min ingång har varit ”Varje bergsbestigning börjar med ett litet steg” och jag måste röra mig för att ta oss framåt! Det finns säkert saker i denna första fas av vårt utvecklingsarbete som mina medarbetare tycker jag kunde gjort på ett annat sätt och det hoppas jag kommer fram när vi tittar på var vi är om en tid ,men jag har i alla fall gjort ett ärligt och uppriktigt försök att prioritera utvecklingsarbete och se till att arbeta målmedvetet.

Nästa gång vi ses ska vi arbeta med vår vision och våra mål Detta utifrån att vi hittar våra osannolika förhoppningar (vision), våra sannolika förhoppningar (mål) och våra sannolika farhågor (våra svaga länkar som vi hela tiden måste vara uppmärksamma på).

Detta ska vi göra genom ”post-it” metoden och sedan ska jag tillsammans med en av våra förstelärare sammanställa det vi kommit fram till.

Efter nästa vecka kommer medarbetarna att få ta ansvar för mötestiden för ämnesdiskussioner och pedagogiska samtal under ca tre veckor och därefter tar jag ytterligare några veckor. Jag gör så för att vi ska få tid till reflektion och att det vi pratar om ska få ”landa” hos var och en utan att vi hastar vidare. Många gånger springer ledare springer för fort och sedan stannar de upp och inväntar övriga men innan övriga har hunnit ”hämta andan” springer ledaren iväg igen och på så sätt springer man aldrig tillsammans!

Jag tycker det är jätteroligt om du reflekterar över mitt sätt att arbeta och gärna kommer med kommentarer! Här eller via sociala medier där du finner mig som Rektor Elsemarie 

Önskar dig också en riktigt bra vecka och glöm inte att du definitivt har ett av världens viktigaste jobb!