Kategoriarkiv: Uncategorized

Skolutveckling i realtid!

Så har jag då påbörjat vårt utvecklingsarbete på #komvux

Det handlar om att vi ska få en gemensam vision och utifrån den långsiktiga och kortsiktiga mål!


Vi började i torsdags på vår konferens Först beskrev jag lite olika bilder av vad en vision kan vara och jag tog med en del citat från mina Twittervänner som hade förmånen att lyssna till Helen Timperley i Halmstad förra veckan. (fantastiskt med Twitter att man kan vara delaktig även om man inte fysiskt är på plats #sharingiscaring) På så sätt fick vi med vikten av det kollegiala lärandet i vårt utvecklingsarbete.

Dessutom har jag haft förmånen att få en alldeles ny utgiven bok i min hand: ”Ledarskap med fokus på lärande” (Tiller/Helgesen, Lärarförlaget 2014) och den tar upp faktorer som bidrar till att utvecklingsarbetet blir bestående och inte en sk. ”Känguruorganisation” som hoppar från idé till idé i sin iver att lyckas. Även den fick bidra med en del i min presentation (den kommer jag dock att återkomma till när jag har läst hela)
Efter att jag haft en inledning delade vi in oss i grupper med den gamla pålitliga ”räkningsmetoden” 🙂 I grupperna fick man prata om vad man menade med vision, långsiktiga mål och kortsiktiga mål.
Vi hade en återsamling där alla grupper fick delge sin syn på vad de olika orden stod för och vi var överens om att en vision handlar om att ”sikta mot stjärnorna”, en dröm, någon kallade det ”strävansmål” (det var någon som – konstaterade vi lite skämtsamt – arbetat med ”nya läroplanen” från -94) Långsiktiga mål ska vara nåbara över tid och de ska vara mätbara och gå att ”bocka av” Även kortsiktiga mål ska bockas av men de ska också nås inom en snar framtid Här hamnar många av våra ”vardagliga” såsom möblering av klassrum, organisationsfrågor, schemalösningar etc. Tyvärr tror jag inte att jag är den enda skolledaren som dock upplever att dessa kortsiktiga mål tar över arbetet och trots detta är det alltför sällan som de blir avbockade!
Som rektor hoppas jag att detta medvetna arbete med visionen ska hjälpa mig att sortera bland de frågor som dyker upp på mitt bord så att jag fördelar min tid rätt utifrån ett skolutvecklingsperspektiv.


Vi konstaterade också att skolutveckling i sig inte är ett mål utan målet handlar alltid om förbättring för våra elever och deras måluppfyllelse!
I veckan som kommer inleder jag medarbetarsamtal och för att vi ska hålla en röd tråd i vårt arbete fick alla medarbetare (inkl adm assistent, SYV, kurator och specialpedagog) följande frågor att förbereda:


·       Vad är dina styrkor som lärare?

·       Berätta någon händelse där du särskilt tyckte att du hade framgång i ditt yrke Det      kan vara en liten vardagshändelse eller en stor omvälvande händelse

·       Vad är dina utvecklingsområden?

·       Berätta hur du har kommit fram till att det är just dessa delar du behöver utveckla

·       Vad är verksamhetens styrkor tycker du?

·       Berätta varför du är stolt över att arbeta här

·       Vad är verksamhetens utvecklingsområden? (främst pedagogiska men också  organisatoriska)

·       Berätta om du har några tankar på hur vi ska kunna utveckla just dessa områden


Varmt välkommen!

Jag ser fram mot att möta dig i en dialog om skolutveckling


Genom detta samtal kan jag skapa mig en bild av var vi ”totalt” befinner oss och jag får också en bild av vilka gemensamma styrkor vi har och vilka utvecklingsområden vi har. Detta för att jag likt Kirkegaard ska kunna leda verksamheten framåt!

”Om jag vill föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna honom där han är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mycket mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom.” – Sören Kirkegaard, Dansk Filosof 1813-1855 


Jag kommer nu att möta mina medarbetare under de kommande två veckorna och jag har avdelat en timme per medarbetare. Jag vill poängtera vikten av att alla personalkategorier finns med i utvecklingsarbetet eftersom faktiskt ingen av oss är där vi är av någon annan anledning n att bidra till att eleverna lyckas och måluppfyllelsen ökar. Sedan spelar det ingen roll vilka arbetsuppgifter vi har men målet är detsamma för oss!


På torsdag kommer vi att ta ytterligare ett steg i vårt arbete. Då ska vi fokusera på varifrån och var är vi nu? Min plan är då att återigen dela in medarbetarna i grupper men den här gången utifrån hur länge de har funnits i verksamheten. Detta för att medverka till att alla får komma till tals och att allas ord ska väga lika tungt. Jag tror att om man blandar grupper i detta samtal kan den som är nyanställd tystna av respekt för dem som har arbetat länge och i utvecklingsarbetet behöver jag både dem med erfarenhet men också dem som ser med helt nya ögon på det vi arbetar med.


Jag kommer ge grupperna ganska lång tid och jag tänker att de inte ska vara fler än fyra i varje grupp för min plan är att var och en ska få göra sin beskrivning av vad man ser och var man kommer ifrån. För de nyanställda kan det handla om att ”göra sig en bild” av var man tror att verksamheten kommer från. Det kan i sin tur bidra till att de som arbetat länge får upp ögonen för hur verksamheten uppfattas av den som kliver in genom dörren för första gången.

Efter det återsamlas vi och delger varandra våra historier. Min förhoppning är att vi går därifrån med en någorlunda gemensam bild av var vi har varit och var vi är just nu!

När vi landat i detta är det dags att ta tag i frågan: ”och sen då?”

Det återkommer jag till i nästa blogg!


Önskar er alla en riktigt bra vecka och glöm inte att det du gör för en enda liten människa du möter kan göra skillnad!


Elsemarie

Annonser

Att skapa förflyttning

Som ny rektor och dessutom vid start av ett nytt läsår är det lätt att fyllas av energi och längtan att äntligen nå ”det där nya” Att känna att vi tar det där steget som vi har pratat om så länge Den här gången har jag bestämt mig för att det ska bli av.


Därför börjar nu en av rektors yrkesskickligheter som man måste hantera för ett framgångsrikt ledarskap Den att kunna få ”det nya” att vara tillräckligt spännande för att släppa taget om ”det gamla” samtidigt som man ska känna att man är på säker mark 


Utan en skicklig ledare tror jag inte det är möjligt att nå resultat! I det läge skolan nu befinner sig  behövs ett tydligt ledarskap som kan bidra till att man kan ”sålla” och koncentrera uppmärksamheten mot just de mål vi har för vår verksamhet.


I mitt fall handlar det om att lära känna en verksamhet, försöka ta reda på vart vi befinner oss, skapa en gemensam vision och sedan se till att vi steg för steg tar oss i riktning mot visionen. 

Jag har tänkt lägga upp det så här:
Vecka 1: Vi går igenom vad en vision är, vad långsiktiga mål är, vad kortsiktiga mål är och hur vi säkrar att vi har mätbara mål. Vi resonerar om skillnaden på vision och mål där jag menar att vision är något som man inte måste uppnå men ska färdas mot medan mål faktiskt ska nås och kunna ”bockas av”. 


Vecka 2: vi berättar för varandra i mindre grupper var vi befinner oss just nu Vi beskriver vardagen, våra styrkor och våra utvecklingsområden. Vi avslutar med att gemensamt försöka hitta ”vår historia” och vårt nuläge.

Vecka 3: Nu handlar det om vad vi vill! Hur vill vi att verksamheten ska se ut? När det är som bäst- hur är det då? Hur märker vi först att någonting har förändrats? Här är det viktigt att jag som ledare ser till att vi håller oss främst till verksamhetsfrågor med fokus på måluppfyllelse så vi inte hamnar i organisatoriska detaljer.

Efter detta ska jag som ledare sätta mig ner och samla ihop alla tankar och idéer för att få ner det till en vision, långsiktiga mål och kortsiktiga mål och också en tydlighet i hur vi vet att vi har nått målen.

Vecka 4: Jag presenterar vad jag kommit fram till och vi enas om visionen och målen. Vi skapar en gemensam inre bild av den plats vi ”längtar till” och som vi tror kommer vara en än bättre verksamhet för våra elevers möjlighet att nå målen! 

När detta arbete är gjort handlar det om för mig som ledare att ständigt påminna om målen och visionen i min kommunikation med medarbetarna. När vi har pedagogiska diskussioner eller när vi planerar kompetensutveckling så ska det vara grundat i våra mål och vår vision och medarbetarna ska känna igen sig och de ska se att vi förflyttar oss.

En viktig sak att kommunicera innan arbetet drar igång är att förflyttning kräver energiåtgång och skapar alltid viss otrygghet. Om det inte gör det så har ingen förflyttning eller utmaning skett. 

Även här handlar det om att jag som ledare måste kommunicera med mina medarbetare så att alla är förberedda på vad som ska hända. Om vi har ”lagt fisken på disken” är det lättare att hantera de dagar då förändringens vindar blåser upp till storm! 

Det sista och viktigaste för mig som ledare att komma ihåg och kommunicera är att utveckling tar tid Ett läsår är för kort tid och ska bara innehålla delmål. De långsiktiga målen behöver längre tid om utvecklingen ska bli bestående och verkligen leda till en förändring. Det handlar om för ledaren att hålla balansen mellan ivern att komma fram och viljan att se en förändring på djupet. En skicklig ledare klarar detta konststycke!

Jag har för avsikt att med min verksamhet arbeta efter ovanstående modell och ni som följer min blogg kommer att få ta del av våra erfarenheter!


Önskar er alla en riktigt bra vecka – vi har ett av Sveriges allra viktigaste jobb! Glöm inte det!  

Att vara rätt och vis för hela människan!

Idag har jag mött mina nya elever! 


Elever från alla världens länder! Elever med alla tänkbara bakgrunder! Att gå runt på vår skola idag var som en ”jorden-runt-resa”! 


I mitt nya sammanhang är jag en auktoritet på ett annat sätt än jag upplevde mig vara på grundskolan eller gymnasiet.  Jag har också en större makt över dessa människors totala vardag och livskvalitet då mina beslut kan påverka hela deras ekonomiska situation. Därför är det av yttersta vikt att jag bygger mina beslut på min starka grundtro på alla människors lika värde och alla människors vilja och förmåga att lyckas och att jag är rätt och vis i mina beslut!


Jag har idag utmanats i vad det innebär att arbeta med hela människan! 


I mitt arbete på grundskolan och på gymnasiet fick vi ofta resonera om var gränsen för vårt ansvar gick! Var vi verkligen ansvariga för om eleverna hade ätit frukost eller inte? Var det verkligen vårt ansvar att lösa en konflikt som uppstått på fritiden? Ja så har jag resonerat med all rätt och det är mycket viktiga frågor att ta ställning till i skolan.


Idag har jag insett att jag på mitt kontor behöver ha en korg med leksaker. Mina elever är nämligen föräldrar och det betyder att mina beslut om deras situation får en omedelbar effekt på deras barns tillvaro. Vilket ansvar! Så viktigt att jag vet var jag har min värdegrund innan jag fattar beslut!


Att sitta med en småbarnsmamma och förklara att hon först måste bli så hel som det är möjligt efter krigsupplevelser innan det är meningsfullt att studera…  Att sitta med en pappa och förklara att hans barn kommer ha större förutsättningar att lyckas om han lär sig att kommunicera på svenska för att kunna vara delaktig i sina barns skolgång, deras fotbollsträning, deras yrkesval etc…  Att tala om för en 20-årig tjej att hon har alla möjligheter att bli sjuksköterska även om hon bara varit här i ett par år och att vi ska göra allt som står i vår makt för att hon ska lyckas… Att möta någon som uttrycker att hen har misslyckats ända sedan hen börjat grundskolan och att få hen att våga tro att det går att lyckas om vi bara hjälps åt att tro att det går och försöker hitta hens rätta uppgift i tillvaron…


Jag hoppas att jag och mina medarbetare ska vara ”openminded” så att vi vågar vara rättvisa d.v.s. handla rätt och vist för varje enskild individ. Om vi lyckas att möta våra elever med en tro på deras vilja och förmåga att lyckas så tror jag att de sprider det vidare till sina barn och om deras barn möts av lärare och skolledare som tror på deras förmåga och vilja att lyckas så kommer de att tro på sina föräldrars förmåga att lyckas i en många gånger helt ny värld…och om alla medarbetare möts av en skolledare som tror på deras vilja och förmåga att lyckas….och om alla som arbetar i skolan möts av en utbildningsminister som tror på deras vilja och förmåga att lyckas…

Då kommer vi få en bättre placering på den så ofattbart viktiga PISA-listan utan betyg i ordning och reda och med ett mycket mer långsiktigt resultat! Ett resultat för Hela människan i Hela världen!



Önskar er alla en fortsatt bra vecka och hoppas att ni som möter barn läser Körlingsord med tips om hur man kan ta emot elever efter sommaren!


Elsemarie





Skolutvecklingens tre ledstjärnor

Har fått förmånen att byta jobb! Alla borde få uppleva denna euforiska känsla med jämna mellanrum! Man tror att det äntligen ska bli möjligt att göra allt det där som man bara drömt om! Man ser bara möjligheter och inga hinder! Allt nytt upplevs som utmaningar och spännande nyheter!


Funderar så en stund över elevperspektivet! Känner elever som byter skola detsamma? Elever som byter stadier? Om inte – varför gör de inte det och vad kan vi göra åt det?
Jag har tidigare berättat om en bok jag läst i sommar ”Salutogent ledarskap” Gång på gång återkommer författaren till en sorts treenighet: om tillvaron är meningsfull blir den begriplig och på så vis hanterbar.Som ny rektor på nytt jobb är tillvaron meningsfull! Jag upplever dessutom att jag omges av det som vi vet lyfter, inte bara elever, utan helt vanliga människor som rektorer och lärare nämligen höga förväntningar! 


Just nu är tillvaron inte helt begriplig och därför inte hanterbar eftersom jag bara varit på jobbet i fyra dagar men jag vet att det kommer bli både begripligt och hanterbart för jag har förtroende för att mina medarbetare och kollegor kommer att ge mig precis de verktyg jag behöver för att sätta mig in i ”deras” (vår) verksamhet!


Hur gör vi med nya elever? Hur får vi dem att känna sig efterlängtade och viktiga? Hur får vi dem att känna att det är meningsfullt att gå i skolan så att deras tillvaro blir begriplig och hanterbar? Hur får vi dem att känna förtroende för oss – att vi ska ge dem de verktyg dem behöver för att bidra i ”vår” (deras) verksamhet? Hur får vi dem att känna sig välkomna och att vi redan från dag 1 har höga förväntningar på dem?


Jag tror att vi varje dag behöver ställa oss frågan: Vad gör jag för att varje elev ska känna sig efterfrågad?


Grunden för den skolutveckling vi alla längtar efter tror jag ligger i våra allra djupast liggande värderingar. Vad gör tillvaron meningsfull? Hur ska det bli begripligt och hur ska jag bidra för att göra tillvaron hanterbar för mig själv och mina medmänniskor?


Om vi hamnar i att detta är vårt utgångsläge behöver vi inte stifta lagar om att utgå från barnperspektivet eller jämställdhetsperspektiv Då finns det där ändå! I den bästa av världar!


Jag vill i alla fall ta ett steg på väg mot ”den bästa av världar” och redan på måndag när vi möter våra första elever anstränga mig för att de ska uppleva det som meningsfullt att komma till oss och att de ska känna sig efterfrågade och att vi har höga förväntningar på deras förmåga att lyckas nå sina mål!


Jag önskar er alla lycka till med mötet med nya och gamla elever och jag hoppas att du vågar utmana dig själv och dina kollegor och medarbetare att i år ska varenda elev du möter ”drabbas” av ”treenigheten”: menigsfullhet – begriplighet – hanterbarhet! I alla fall så långt det kommer an på dig och ditt arbete!


På återhörande

Elsemarie

Tid för reflektion

Mitt i sommaren kommer ett blogginlägg! Den här sommaren är speciell för mig då jag står mellan två jobb. Jag avslutade mitt jobb på Karolinska skolans estetiska program i juni och i augusti börjar jag på Komvux. Jag har haft förmånen att arbeta som skoledare inom alla skolformer såväl i åldrar (förskolan borträknad) som huvudmannamässigt och därför också fått fokusera på skolledarskapet. Att vara skolledare är detsamma oavsett ålder på eleverna Det handlar om utbildning och att nå våra mål! Målen är desamma oavsett skolform: vi ska se till att eleverna når sitt maximala lärande och att de klarar målen!

Den här sommaren har jag förmånen att kunna förbereda mig genom tankar, reflektion och läsning. Ingen kommer att förvänta sig att jag ska veta allt när jag kommer ny till jobbet men alla kommer ha förväntningar på att en ny rektor ska innebära förändringar.


Jag tror att det är viktigt att alla vi som arbetar i skolan tar tid för reflektion! Vi behöver inte bara reflektera över hur vi ska nå högre måluppfyllelse utan också vilken miljö vi vill att våra elever ska vistas i!


En av böckerna jag läst i sommar heter Salutogent ledarskap (författare Anders Hansson utgiven av Gothia fortbildning) Boken tar upp det hela livet handlar om: hur ska vi bemöta varandra för att samhället ska utvecklas och hela människan känna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Den här boken lyfter vårt arbete till en högre nivå. 

Det handlar inte om enskilda resultat på prov eller ens i ett ämne eller under ett skolår Det handlar om att förstå sitt sammanhang så att det blir begripligt och därmed hanterbart.


Jag har reflekterat över hur jag som ledare ska kunna göra tillvaron meningsfull, begriplig 

och hanterbar för mina medarbetare så att de får möjlighet att göra detsamma för våra elever.


Det här är vad reflektion handlar om tycker jag: att få tillfälle att lyfta blicken och se på verksamheten uppifrån som den helhet det faktiskt är. 


Min fundering nu handlar om vilka tre mål jag ska sätta upp för verksamheten och presentera, vi ska arbeta fram det tillsammans men för att vi ska nå den tror jag att jag som ledare måste tydliggöra mina delmål. 

Kanske kommer jag att säga att jag vill att samtliga på något sätt har provat ”flippat” Kanske kommer jag säga att jag vill att alla ska kunna dela med sig av ett gott exempel där 

en elev nådde längre än vad läraren trodde var möjligt från början. 


Jag kommer vara noga med att ha pedagogiska konferenser och låta information vara just det: information och alltså möjlig att framföra skriftligt. Jag kommer visa att jag prioriterar de pedagogiska samtalen och att medarbetarsamtalen ska ha fokus på vår måluppfyllelse utifrån konkreta vardagsaktiviteter. Låter det som en utopi? Inte alls men en rejäl utmaning för mig själv!


Jag är övertygad om att helikopterperspektivet är nödvändigt för att vi ska kunna se detaljerna och hur de samverkar! Min stora utmaning som ledare är att behålla det perspektivet och våga säga nej när detaljerna håller på att ta över. Detaljerna kommer inte var för sig att hjälpa oss att lyfta men om jag tillsammans med medarbetarna kan få detaljerna att samverka ja då kommer ni rätt som det är få se oss flyga över Örebro!


Nu utmanar jag dig som jobbar i skolan att våga ge dig tid att reflektera! 


Våga utmana dig själv: vad har du för elevsyn? Vad får det för konsekvenser i din vardag när du säger att alla har lika värde? Hur kommer dina elever se att du faktiskt vill att ni tillsammans ska lyfta? Vad kommer du som lärare eller skolledare ha gjort när det här läsåret är slut där du på riktigt utmanade dig själv? 


Rädd för att misslyckas? Då kommer du heller aldrig att lyfta! 


Tillåt dig att reflektera, tydliggör dina värderingar för dig själv, brottas med ditt inre och tillåt dig själv och andra att göra fel Då lovar jag dig att det här läsåret kommer att bli det bästa läsåret! 


Önskar dig sköna dagar med tid för reflektion!

Nationella prov – skolans eget ”moment 22”

Idag har jag läst en debattartikel  i DN  (söndag 1 juni 2014) om nationella prov skriven av skolledare. Artikeln fick snabbt gehör bland ”skoltwittrare” och den tar upp viktiga aspekter på provens utformning och genomförande.


Under våren har mina elever på gymnasiet endast haft nationella prov i tre ämnen: svenska, engelska och matematik. Det framstår som ”ingenting” i jämförelse med grundskolans situation. Jag har också upplevt åk 9 från föräldrahåll och förstått att undervisning med fokus på att lära nytt avstannade strax före sportlovet Efter det har varje vecka ägnats åt nationella prov. När nationella proven i SO kom till sist – efter nationella prov i svenska, matte, engelska, spanska och kemi – hade hen varken lust eller ork kvar. Förståelsen för varför hen ska göra nationella prov flera gånger i veckan vet jag inte om hen nånsin haft. När till och med eleverna börjar fundera över om åk 9 på våren endast är en sorts ”bilprovning” måste vi väl ändå reagera?


På min egen skola har vi som testskola fått prova att ta in tidigare lärare som har rättat prov. (Svenska 1) Det fungerar bra med de skriftliga proven men inte med de muntliga. Där måste fortfarande undervisande lärare ta av ordinarie lektionstid för att hinna lyssna på varje elev enskilt och ge var och en så mycket tid och stöd som behövs för att de ska kunna göra sitt bästa. Vi har fått ta konferenstid (dvs en del kompetensutvecklingstid), studiedagar (dvs ännu mer kompetensutvecklingstid) etc. för att ge lärarna möjlighet att rätta och bedöma. Vi har tagit in obehöriga lärare som vikarier för att ge lärarna möjlighet till sambedömning. Att proven sedan görs i slutet av maj och betygen ska vara inskrivna 4 juni underlättar inte arbetssituationen.


Har det inte gått snett någonstans?


Vad hände med att skolan skulle utveckla elevernas förmågor? Vad hände med professor John Hatties forskningsresultat  (www.skl.se söndag 1 juni 2014 11.35) som visar på lärarens betydelse för eleverna (sett i relation till att läraren ägnar allt mer tid åt prov)? Vad hände med uppdraget att lyfta alla elever och göra dem till demokratiska samhällsmedborgare som tror på sig själva och som har fått del av all den kunskap de behöver?


Hur kunde ovanstående hamna i skymundan för att vi var tvungna och ha ett prov till?

Jag kommer osökt att tänka på när mina barn var små och gjorde något roligt och sa: 

”Bara en gång till” Kan möjligen diskuteras om nationella prov upplevs som roligt av någon!


Enligt mitt sätt att se det handlar hela provkarusellen om ett starkt misstroende mot skolledare och lärare. Ingen kan lita på att vi gör vårt jobb så därför måste man testa oss in absurdum. Detta leder till mindre undervisningstid för eleverna, mindre tid med den så viktiga läraren, svårare för rektor att tjänstefördela då hänsyn måste tas till om tjänsten innehåller nationella prov… Detta i sin tur leder till sämre resultat och så har vi skapat vårt eget moment 22 i skolans värld.


Jag skulle önska att vi hade en tydlig bild av hur skolan ska styras och vem som gör vad och att vi sedan hade förtroende för att de som fått uppdraget också klarar av det!


Vi har en folkvald riksdag som utser en regering och därifrån styrs vårt samhälle. Dessa ska ge de stora riktlinjerna eller ramarna så vi andra vet var gränsen går.


Vi har folkvalda politiker i kommunerna som ska fundera över vad ramarna innebär i vår kommun med de förutsättningar vi har De ska alltså förtydliga ramarna men fortfarande inte detaljerna.


På Twitter och andra sociala medier anar man en lång djupgående frustration över dagens skolutveckling och jag vill påstå att diskrepansen mellan oss professionella och er som ska styra ramarna tyvärr ökar när den för elevernas skull borde minska. Jag oroas över att vi återigen ska hamna i att summan av energin bara blev en massa ordflöden men ingenting som påverkar elevens vardag. 


Vi har gott om professionella lärare och skolledare och alla som arbetar med stödfunktioner i skolan som finns här över tid. D.v.s. från den ena regeringen till den andra, från den ena forskningsrapporten till den andra, från den ena pedagogikvågen till den andra…. Dessa människor som dagligen finns i verksamheten har byggt upp en stor erfarenhetsbank men om de inte ges arbetsro kan de inte arbeta med långsiktig utveckling.Dessa människor ska styra över detaljerna i skolan. Dessa människors erfarenhet ska tas tillvara genom att man ger dem förtroende och utgår från att det är de som vet hur man bäst når resultat i skolan. Trots att alla människor i Sverige har erfarenhet av att vara elev kan de inte avgöra hur arbetet i detalj ska utföras. De kan ge oss målen och visionen men resten har vi faktiskt utbildat oss ytterligare minst fyra år för att klara! Det vi i skolan behöver från er politiker är att ni ska visa oss professionell ödmjukhet som öppnar upp för att vi som arbetar där ska kunna vara ödmjukt professionella! Där har vi ett gott underlag för dialog! Den dialog våra elever behöver mest av allt!


Önskar er alla en skön vecka och minns att idag har du 100 sommardagar kvar! Njut!

Elsemarie 

Att utmana sig själv och inte bara verksamheten

Som rektor är det ofta man pratar om att utmana sina medarbetare eller så pratar man med medarbetarna om vikten av att utmana eleverna men när utmanar vi oss själva? När gjorde du senast något som du tyckte var svårt, kändes lite obekvämt och där du var lite rädd för att göra fel? 

När mina barn skulle lära sig åka slalom frågade jag dem alltid om de hade ramlat. Om de svarade ja sa jag att det var väldigt bra för då hade de utmanat sig själva att prova någonting som de inte visste att de skulle klara av. Tyvärr utmanar jag mig själv alldeles för sällan!


Som rektor i en skola där vi startat upp en 1:1 satsning är det gott om tillfällen att utmana sig själv. Jag började twittra för första gången för ca två år sedan. I början förstod jag ingenting av trådar eller chattar och eftersom jag avskyr att läsa manualer tog det mig ett tag att komma på hur det fungerade. Idag tycker jag twitter är en ovärderlig källa till kunskap och utveckling i mitt yrke! 


När jag skulle sammanställa vår budget för skolan började jag utmana mig själv i excel och se trots att jag inte läste manualen fick jag till en ganska avancerad excelfil med olika funktioner och ekvationer.


Jag har utmanat mig själv i att undvika att använda papper och penna för att istället uteslutande använda digitala verktyg. Den utmaningen var inte jättesvår men ibland kräver den lite mod när omgivningen ifrågasätter varför man alltid har telefonen eller paddan framme.


Idag har jag utmanat mig själv i att ”städa på internet” Jag har tagit hjälp av en av vår förvaltnings IKT-pedagoger Emil Jansson (@emiljansson) som har visat mig tre vägar till att få ordning på det jag jobbar med på internet. Nu har jag konto på Delicious, Buffer och IFTTT Det här var en utmaning som heter duga och eftersom jag fortfarande inte utmanat mig själv i att läsa manualer så provar jag mig fram. Jag lyckas inte ikväll, inte imorgon heller förmodligen men jag ska inte ge upp! Jag kommer att bli bättre! 


Utmaningen med att utmana sig själv ligger just i att släppa kanten och simma. Att ta bort stödhjulen och cykla. När jag lärde mig cykla ramlade jag på en grusväg och fick in flera stenar i läppen men inte lät jag bli att cykla för det! Nej, jag cyklar fortfarande och har blivit bättre och bättre! 


Som rektor är det viktigt att inse att allt det jag vill att mina medarbetare ska göra måste jag själv vara delaktig i. Jag kan inte förvänta mig att skolan ska utveckla sitt arbete med IKT om jag inte själv tar aktiv del i det arbetet och leder arbetet. Jag måste inte vara bäst på det vi gör men jag måste också utmana mig själv! 


Som barn är det tillåtet att göra fel men om vi ska utveckla skolan måste vi också tillåta varandra att göra fel! Jag som rektor måste visa att jag törs prova nya saker inom tex. IKT även om jag inte gör allt rätt från början. Jag som rektor måste acceptera att mina lärare och medarbetare utmanas och kanske gör fel (eller förhoppningsvis gör fel så de säkert vet att de har utmanat sig)! 


Allt detta kräver att vi har en tillåtande atmosfär på arbetsplatsen där vi inte ser ett fall i skidbacken som ett misslyckande utan som ett bevis på att vi utmanat oss själva till och med så mycket så att det blev lite för svårt men nästa gång…. Då ska vi klara det!


Önskar er alla en bra vecka

#SETT2014

I år hade jag tänkt att inte åka på SETT! Hamnade i någon sorts ”Det där har jag gjort förut!” 

Vet inte vad som flög i mig! 

När jag sedan såg alla som började skriva ”Ses på SETT” på Twitter drabbades jag av en känsla av utanförskap. Jag kollade om någon i Örebro lämnat återbud och se jag fick napp! För ett par dagar sedan fick jag veta att jag kunde få åka med! Gissa om jag var nöjd!


Först var jag dock besviken över att jag inte lyckades få plats på Styrnings- och ledningsspåret. Nu har jag ändrat mig! 


Vad är det som är bra med SETT?


SETT är bra för att skolledare och pedagoger av alla de slag möts! 

Det har varit så bra för mig att gå på föreläsning om lärares arbete med hemmasittare, lärares arbete med internet och egna domäner, lärares arbete med digitala verktyg i klassrummet! 

Efter föreläsningarna har jag och mina medarbetare samtalat om vad vi hört och funderat över hur kan vi använda detta i vår verksamhet i vår vardag. Jag har fått konkreta tips om vilket stöd de vill och behöver ha av mig och jag har fått fundera över hur jag ska uppmuntra till digital utveckling på ett konkret sätt.

Kanske skulle man ”byta” föreläsare till nästa år så att rektorer och skolledare fick lyssna till konkreta tips för klassrummen och verksamheten och lärarna fick lyssna till skolledares syn på hur skolan och verksamheten ska ledas… Jag är övertygad om att en nyckel till 

framgång för den svenska skolan är att alla vi som finns i skolan samverkar – inte motverkar varandra! Vi måste se varandra som resurser! Vad vore skolan utan lärare? Vad vore den utan stödfunktioner som vaktmästeri, restaurangpersonal, kansli eller elevhälsa? Vad vore skolan utan en ledare som tar sikte på målet och ser till att skeppet går åt rätt håll? 

Vi behöver varandras olikheter och vi behöver förståelse för varandras olika uppdrag Det är ingen självklarhet att det är så! Vi måste arbeta på det och bjuda in varandra till våra olika ansvarsområden! Vi måste våga bli ifrågasatta och utmanade av varandra för att verksamheten ska utvecklas!


SETT är bra för att vi utgår från svenska skolor med samma styrdokument att följa. 

Om man åker på studiebesök till andra länder får man ofta med sig många bra idéer och man kan utmanas ordentligt att tänka utanför boxen MEN… Den som vill kan alltid säga 

”men de har ju ingen skollag!” ”men de har ju inget Skolverk”, ”men de har ju inga 

nationella prov”… 

När vi möts på SETT har vi alla samma skollag, samma Skolverk, samma Skolinspektion och lika många nationella prov. Trots det finns det verksamheter som lyckas! Alltså kan även min verksamhet lyckas!


SETT är bra för det utmanar Jante

Idag har jag lyssnat på föreläsare som är lärare och som kan stå upp och säga: ”Jag vet att jag är bra på det jag gör och jag delar gärna med mig! Lyssna på hur jag gjorde”

Det finns en falang bland Sveriges lärare som är emot försteläraruppdraget av den anledningen att man tycker att alla lärare är lika bra! Nej! Så är det inte! Alla rektorer är inte heller lika bra! Men vi måste våga lyfta fram de goda exemplen. 

Om skolan ska utvecklas måste vi våga slänga prestigen och säga: ”Nu ser jag ju att det 

sätt jag har jobbat på inte har varit så bra! Nu ska jag ändra mig!” 

Det som är bra är att du inte behöver göra alla misstag själv för de som har föreläst idag har också bjudit på sina misstag. 

Om vi ska lyfta skolan i Sverige måste vi också lyfta dem som har förändrat och som har visat på nya vägar och nya sätt att arbeta!



SETT är bra för det finns något för alla

Idag har jag sett dem som kan allt om digitala verktyg och sociala medier och som använder dessa så lättsamt att de inte ens tänker på det. Jag har också sett dem som har med sig en svart anteckningsbok med tillhörande blyertspenna och separat sudd som de har använt för att anteckna vad föreläsarna säger. 

Jag har läst tweets från någon som skrivit sin allra första tweet och jag har läst tweets från dem som har sådan rutin att de följer konferensen från annan ort men alla har deltagit och alla är aktiva. Jag är övertygad om att de som är här vill vara med och lyfta skolan och förbättra våra elevers resultat för det är så vi är – vi som arbetar i skolan och som gör det för att vi älskar att se elever lyckas!


Tack till er som arrangerar SETT Jag är nöjd och mest nöjd över att det är två julaftnar på SETT! Så är det ju inte IRL 🙂


Önskar er alla en bra dag imorgon oavsett om du är på SETT eller inte!

Elsemarie

Verksamheten gör som du gör – inte som du säger

Blogginlägget idag kommer att handla om ”görandets” ledarskap.

Jag har flera gånger reagerat på att vi rektorer har lätt för att prata om vår verksamhet som om det är något som vi inte deltar i. Mer som om vi är skötare av en marionetteater än chefer mitt i en verksamhet.


Om rektor ska lyckas med sitt uppdrag måste man leva sin vision och det kan man aldrig göra ovanför sina marionettdockor. Det måste man göra tillsammans med sina medarbetare i vardagen. 


Rektor måste reflektera över sitt uppdrag och fundera över sin vision så att den är ett med dig själv. Du måste ha tydliga mål och en stark målbild för att din kommunikation med medarbetarna ska bli utvecklande.

Många gånger pratar vi om tydlighet i rektorsuppdraget i termer av att ”man behöver inte fundera över vad chefen tycker” eller ”det är tydligt vem som bestämmer på den här arbetsplatsen” men jag skulle vilja koppla begreppet till din målbild.

En tydlig rektor är en rektor som ”lever sin målbild” En sådan rektor kommer inte behöva ”bestämma” eller visa vad den tycker – den lever sin målbild.

Det här kan låta krångligt men det är ganska enkelt! 


Vill du att dina elever ska respektera varandra och ha en grundsyn att alla människor har lika värde? 

Se till att du hälsar på alla du möter oavsett om det är vaktmästaren eller förvaltningschefen.Stanna till och prata ett par ord – säg till den som städar lokalerna att du uppskattar det arbetet och att du vet hur otroligt viktig denna person är för din verksamhet!


Vill du att dina elever ska vara måna om sin arbetsmiljö och att de ska ha en fin och trevlig miljö runt omkring sig?

Gå aldrig förbi ett papper slängt på golvet! Rätta till stolar som står snett! Se till att det är ordning hos dig!


Vill du att dina elever ska arbeta med digital utveckling?

Använd din mobiltelefon! Använd padda! Kommunicera med sms! Använd sociala medier!


Vill du att dina medarbetare ska ta del av aktuell forskning?

Läs forskning! Referera till bloggar och artiklar! Skicka länkar till medarbetarna!


Vill du att eleverna ska bli självständiga och ta ansvar?

Lita på dina medarbetare och låt dem ta ansvar!


Vill du att lärarna ska vilja lära nytt och kompetensutvecklas?

Se till att du kompetensutvecklas och visa att du prioriterar det! Delta i lärarnas kompetensutveckling och se till att det är du som styr innehållet i den utifrån din vision!


När du på detta sätt lever din vision i vardagen mitt i din verksamhet kommer det att ge resultat. Det kommer inte att vara möjligt för elever eller medarbetare att göra något annat för det kommer att vara din prägel som sitter på skolan! I alla led kommer man att göra som du gör!


Det här innebär naturligtvis också ett stort ansvar för du är alltid en förebild och du måste alltid veta vart du vill med din verksamhet. Rektor måste gång på gång återvända till ”den första kärleken till uppdraget” Du måste ställa dig frågan: Varför började jag? Vad var det som drev mig? Varför går jag till jobbet? När du utmanar dig själv varje dag kommer du att bli den tydliga ledare som så många efterfrågar men inte genom att du visar vem som bestämmer utan genom att du lever din vision och din målbild!


Lycka till och minns att du har ett av Sveriges viktigaste jobb! 

Hoppas på att få träffa många av er på Sett 2014

Håll i och håll ut!

En riktig fälla för rektorer idag är ”hoppjärkans” ledarskap Det kommer den här bloggen att handla om.


Det viktigaste för rektor i sitt ledarskap är att ha en egen vision och ett eget mål. Naturligtvis ska denna överensstämma med våra styrdokument men jag måste också ha arbetat om styrdokumenten till en vision och en tanke om ledarskapet som påverkar min vardag och som är min egen och som jag kommunicerat med och gjort mina medarbetare delaktig i. Om jag inte gör det blir jag bara en budbärare. Om jag tror på mitt yrke som en möjlighet att påverka måste jag utnyttja det ”frirum” jag har och ta vara på det. 


En vision för en skola måste bottna hos ledaren. Det är ledaren som ska bära visionen när ingen annan orkar, det är ledaren som ska driva visionen när resurserna är små och man måste prioritera. Det är nu det är så viktigt med ”håll i och håll ut”


Ett av skolans problem tror jag är att man har gett upp för tidigt för att hoppa på ”nästa tåg” i tron på att det tåget ska nå slutstationen snabbare. Vi ska inte glömma att detta hoppande mellan tåg kostar mycket energi och också gör att uppföljningsarbetet och utvärderingen försvåras. Dessutom riskerar du att ”tappa” medarbetare i varje hopp för att de upplever att det inte finns en tydlig ledning och riktning! Det har du inte råd med idag när duktiga och engagerade lärare snart är en bristvara.


I ledarskapet kommer du alltid uppleva att du står i en högtrafikerad korsning full av alla typer av trafikanter inklusive utryckningsfordon men ditt jobb är just att avgöra vilken väg du och din verksamhet ska ta och vilka fordon ni ska använda för att nå målen. Om inte du fattar dessa beslut kommer någon annan att göra det och då får vi en skola som blir en vindflöjel. Den kan styras av politiker, högre tjänstemän eller informella ledare i verksamheten men den styrs inte av den vars jobb är att styra: rektor! 


Dina medarbetare behöver att du är den som har siktet framåt och vet vart ni ska och du behöver dem för att ni ska komma framåt. 


Vilka planer har du som ledare för att dina elever ska nå högre måluppfyllelse? Vilka områden behöver utvecklas i din verksamhet och hur kan du konkretisera dem? Jag tror att man kan behöva plocka ut tre områden för att det ska vara hanterligt, överblickbart och utvärderingsbart. 


I mitt fall handlar det om 1:1 och IKT-arbetet, arbetet med elever i behov av särskilt stöd och arbetet med att arbeta fram tydliga rutiner i skolan för att lärarnas mesta tid ska gå till undervisning.

I min verksamhet tror jag att ovanstående områden är nyckelområden.


Vi börjar med arbetet med 1:1 Det är jättelätt att luras i fällan: ”Nu har alla fått sin dator och många lärare använder den i lektionsarbetet så nu kan vi börja fokusera på nästa utvecklingsområde” Det är precis här jag tror att en modig ledare vågar hålla i och hålla ut…

Vi går inte in på nästa utvecklingsområde förrän än vi nått dit där vi satte målet. En modig ledare ger sig inte förrän målet är mått.  Jag skulle tro att du som rektor och ledare måste ge 1:1 arbetet minst 4 år innan du kan utvärdera verksamheten och avgöra om utbildningsinsatserna ska läggas på nästa fokusområde eller om ni behöver ytterligare tid för att nå till de mål du som ledare har. Att i det läget plocka bort IKT-pedagoger och låta kompetensutvecklingen gå till andra områden gör att man lätt blir en ”hoppjärka”. Innan du beslutar dig för att ta bort någonting måste du som ledare ställa dig frågan: har vi nått dit vi skulle? Har vi sett resultat i elevernas måluppfyllnad? Om inte kanske du ska förändra arbetet men inte ”hoppa på nästa tåg”. Då krävs det mod för du kanske kommer behöva försvara din IKT-pedagog eller våga säga nej till andra utbildningsinsatser för att ni ska få tid till arbetet med 1:1. Om du inte vet varför du säger nej kommer ditt nej att eka tomt och ihåligt!


Ett annat område som jag anser är viktigt för skolan idag är arbetet med de svagaste eleverna. Här är det också lätt att fastna i fällan ”vi sparar in på personal Det är ju ändå det som belastar budgeten och vi kan inte ta bort lärare” 

Det underlättar för dig som ledare om du har en plan för ditt arbete och en tanke med vart du vill med verksamheten inom detta område. Inte minst hjälper du dig själv att bli kreativ för att ditt mål är tydligt. Du blir modig nog att våga hitta nya lösningar och du blir modig nog att våga vara kreativ. För mig är det viktigt att komma ihåg att det som är bra för våra svagaste elever är bra för alla Då kan jag också vara tydlig imin kommunikation med mina chefer och med de politiker som styr verksamheten varför jag vill att vi arbetar på ett visst sätt eller efter en viss modell. Om jag är tydlig kommer jag också få medarbetare som blir tydliga och vi kommer tillsammans få se resultat av arbetet.


Det viktigaste av allt är att du som ledare ständigt tydliggör din vision för dina medarbetare så att alla ständigt påminns om vart ni ska och varför. Skaffa dig ord som du alltid använder när du pratar om visionen Det gör att medarbetarna känner igen sig i kommunikationen och att de påminns om den målbild ni har och som ni jobbar för att nå. Gör medarbetarna delaktiga och visa dem att du litar på att det är de som bäst vet hur själva hantverket i klassrummet ska utföras och det är de som ska vara idébärarna i vardagen. Ditt jobb är att spana så att ni hela tiden har målet i sikte Ditt jobb är att minnas: Håll i och håll ut! Även när andra vindar blåser Stormen kommer att göra era rötter starkare och kronan högre så att ni lättare når målen!


Sverige behöver modiga rektorer som har en tydlig vision och tydliga mål! 


Önskar er alla en bra vecka och hoppas vi ses på #SETT2014