Kategoriarkiv: Uncategorized

#SETT2014

I år hade jag tänkt att inte åka på SETT! Hamnade i någon sorts ”Det där har jag gjort förut!” 

Vet inte vad som flög i mig! 

När jag sedan såg alla som började skriva ”Ses på SETT” på Twitter drabbades jag av en känsla av utanförskap. Jag kollade om någon i Örebro lämnat återbud och se jag fick napp! För ett par dagar sedan fick jag veta att jag kunde få åka med! Gissa om jag var nöjd!


Först var jag dock besviken över att jag inte lyckades få plats på Styrnings- och ledningsspåret. Nu har jag ändrat mig! 


Vad är det som är bra med SETT?


SETT är bra för att skolledare och pedagoger av alla de slag möts! 

Det har varit så bra för mig att gå på föreläsning om lärares arbete med hemmasittare, lärares arbete med internet och egna domäner, lärares arbete med digitala verktyg i klassrummet! 

Efter föreläsningarna har jag och mina medarbetare samtalat om vad vi hört och funderat över hur kan vi använda detta i vår verksamhet i vår vardag. Jag har fått konkreta tips om vilket stöd de vill och behöver ha av mig och jag har fått fundera över hur jag ska uppmuntra till digital utveckling på ett konkret sätt.

Kanske skulle man ”byta” föreläsare till nästa år så att rektorer och skolledare fick lyssna till konkreta tips för klassrummen och verksamheten och lärarna fick lyssna till skolledares syn på hur skolan och verksamheten ska ledas… Jag är övertygad om att en nyckel till 

framgång för den svenska skolan är att alla vi som finns i skolan samverkar – inte motverkar varandra! Vi måste se varandra som resurser! Vad vore skolan utan lärare? Vad vore den utan stödfunktioner som vaktmästeri, restaurangpersonal, kansli eller elevhälsa? Vad vore skolan utan en ledare som tar sikte på målet och ser till att skeppet går åt rätt håll? 

Vi behöver varandras olikheter och vi behöver förståelse för varandras olika uppdrag Det är ingen självklarhet att det är så! Vi måste arbeta på det och bjuda in varandra till våra olika ansvarsområden! Vi måste våga bli ifrågasatta och utmanade av varandra för att verksamheten ska utvecklas!


SETT är bra för att vi utgår från svenska skolor med samma styrdokument att följa. 

Om man åker på studiebesök till andra länder får man ofta med sig många bra idéer och man kan utmanas ordentligt att tänka utanför boxen MEN… Den som vill kan alltid säga 

”men de har ju ingen skollag!” ”men de har ju inget Skolverk”, ”men de har ju inga 

nationella prov”… 

När vi möts på SETT har vi alla samma skollag, samma Skolverk, samma Skolinspektion och lika många nationella prov. Trots det finns det verksamheter som lyckas! Alltså kan även min verksamhet lyckas!


SETT är bra för det utmanar Jante

Idag har jag lyssnat på föreläsare som är lärare och som kan stå upp och säga: ”Jag vet att jag är bra på det jag gör och jag delar gärna med mig! Lyssna på hur jag gjorde”

Det finns en falang bland Sveriges lärare som är emot försteläraruppdraget av den anledningen att man tycker att alla lärare är lika bra! Nej! Så är det inte! Alla rektorer är inte heller lika bra! Men vi måste våga lyfta fram de goda exemplen. 

Om skolan ska utvecklas måste vi våga slänga prestigen och säga: ”Nu ser jag ju att det 

sätt jag har jobbat på inte har varit så bra! Nu ska jag ändra mig!” 

Det som är bra är att du inte behöver göra alla misstag själv för de som har föreläst idag har också bjudit på sina misstag. 

Om vi ska lyfta skolan i Sverige måste vi också lyfta dem som har förändrat och som har visat på nya vägar och nya sätt att arbeta!



SETT är bra för det finns något för alla

Idag har jag sett dem som kan allt om digitala verktyg och sociala medier och som använder dessa så lättsamt att de inte ens tänker på det. Jag har också sett dem som har med sig en svart anteckningsbok med tillhörande blyertspenna och separat sudd som de har använt för att anteckna vad föreläsarna säger. 

Jag har läst tweets från någon som skrivit sin allra första tweet och jag har läst tweets från dem som har sådan rutin att de följer konferensen från annan ort men alla har deltagit och alla är aktiva. Jag är övertygad om att de som är här vill vara med och lyfta skolan och förbättra våra elevers resultat för det är så vi är – vi som arbetar i skolan och som gör det för att vi älskar att se elever lyckas!


Tack till er som arrangerar SETT Jag är nöjd och mest nöjd över att det är två julaftnar på SETT! Så är det ju inte IRL 🙂


Önskar er alla en bra dag imorgon oavsett om du är på SETT eller inte!

Elsemarie

Verksamheten gör som du gör – inte som du säger

Blogginlägget idag kommer att handla om ”görandets” ledarskap.

Jag har flera gånger reagerat på att vi rektorer har lätt för att prata om vår verksamhet som om det är något som vi inte deltar i. Mer som om vi är skötare av en marionetteater än chefer mitt i en verksamhet.


Om rektor ska lyckas med sitt uppdrag måste man leva sin vision och det kan man aldrig göra ovanför sina marionettdockor. Det måste man göra tillsammans med sina medarbetare i vardagen. 


Rektor måste reflektera över sitt uppdrag och fundera över sin vision så att den är ett med dig själv. Du måste ha tydliga mål och en stark målbild för att din kommunikation med medarbetarna ska bli utvecklande.

Många gånger pratar vi om tydlighet i rektorsuppdraget i termer av att ”man behöver inte fundera över vad chefen tycker” eller ”det är tydligt vem som bestämmer på den här arbetsplatsen” men jag skulle vilja koppla begreppet till din målbild.

En tydlig rektor är en rektor som ”lever sin målbild” En sådan rektor kommer inte behöva ”bestämma” eller visa vad den tycker – den lever sin målbild.

Det här kan låta krångligt men det är ganska enkelt! 


Vill du att dina elever ska respektera varandra och ha en grundsyn att alla människor har lika värde? 

Se till att du hälsar på alla du möter oavsett om det är vaktmästaren eller förvaltningschefen.Stanna till och prata ett par ord – säg till den som städar lokalerna att du uppskattar det arbetet och att du vet hur otroligt viktig denna person är för din verksamhet!


Vill du att dina elever ska vara måna om sin arbetsmiljö och att de ska ha en fin och trevlig miljö runt omkring sig?

Gå aldrig förbi ett papper slängt på golvet! Rätta till stolar som står snett! Se till att det är ordning hos dig!


Vill du att dina elever ska arbeta med digital utveckling?

Använd din mobiltelefon! Använd padda! Kommunicera med sms! Använd sociala medier!


Vill du att dina medarbetare ska ta del av aktuell forskning?

Läs forskning! Referera till bloggar och artiklar! Skicka länkar till medarbetarna!


Vill du att eleverna ska bli självständiga och ta ansvar?

Lita på dina medarbetare och låt dem ta ansvar!


Vill du att lärarna ska vilja lära nytt och kompetensutvecklas?

Se till att du kompetensutvecklas och visa att du prioriterar det! Delta i lärarnas kompetensutveckling och se till att det är du som styr innehållet i den utifrån din vision!


När du på detta sätt lever din vision i vardagen mitt i din verksamhet kommer det att ge resultat. Det kommer inte att vara möjligt för elever eller medarbetare att göra något annat för det kommer att vara din prägel som sitter på skolan! I alla led kommer man att göra som du gör!


Det här innebär naturligtvis också ett stort ansvar för du är alltid en förebild och du måste alltid veta vart du vill med din verksamhet. Rektor måste gång på gång återvända till ”den första kärleken till uppdraget” Du måste ställa dig frågan: Varför började jag? Vad var det som drev mig? Varför går jag till jobbet? När du utmanar dig själv varje dag kommer du att bli den tydliga ledare som så många efterfrågar men inte genom att du visar vem som bestämmer utan genom att du lever din vision och din målbild!


Lycka till och minns att du har ett av Sveriges viktigaste jobb! 

Hoppas på att få träffa många av er på Sett 2014

Håll i och håll ut!

En riktig fälla för rektorer idag är ”hoppjärkans” ledarskap Det kommer den här bloggen att handla om.


Det viktigaste för rektor i sitt ledarskap är att ha en egen vision och ett eget mål. Naturligtvis ska denna överensstämma med våra styrdokument men jag måste också ha arbetat om styrdokumenten till en vision och en tanke om ledarskapet som påverkar min vardag och som är min egen och som jag kommunicerat med och gjort mina medarbetare delaktig i. Om jag inte gör det blir jag bara en budbärare. Om jag tror på mitt yrke som en möjlighet att påverka måste jag utnyttja det ”frirum” jag har och ta vara på det. 


En vision för en skola måste bottna hos ledaren. Det är ledaren som ska bära visionen när ingen annan orkar, det är ledaren som ska driva visionen när resurserna är små och man måste prioritera. Det är nu det är så viktigt med ”håll i och håll ut”


Ett av skolans problem tror jag är att man har gett upp för tidigt för att hoppa på ”nästa tåg” i tron på att det tåget ska nå slutstationen snabbare. Vi ska inte glömma att detta hoppande mellan tåg kostar mycket energi och också gör att uppföljningsarbetet och utvärderingen försvåras. Dessutom riskerar du att ”tappa” medarbetare i varje hopp för att de upplever att det inte finns en tydlig ledning och riktning! Det har du inte råd med idag när duktiga och engagerade lärare snart är en bristvara.


I ledarskapet kommer du alltid uppleva att du står i en högtrafikerad korsning full av alla typer av trafikanter inklusive utryckningsfordon men ditt jobb är just att avgöra vilken väg du och din verksamhet ska ta och vilka fordon ni ska använda för att nå målen. Om inte du fattar dessa beslut kommer någon annan att göra det och då får vi en skola som blir en vindflöjel. Den kan styras av politiker, högre tjänstemän eller informella ledare i verksamheten men den styrs inte av den vars jobb är att styra: rektor! 


Dina medarbetare behöver att du är den som har siktet framåt och vet vart ni ska och du behöver dem för att ni ska komma framåt. 


Vilka planer har du som ledare för att dina elever ska nå högre måluppfyllelse? Vilka områden behöver utvecklas i din verksamhet och hur kan du konkretisera dem? Jag tror att man kan behöva plocka ut tre områden för att det ska vara hanterligt, överblickbart och utvärderingsbart. 


I mitt fall handlar det om 1:1 och IKT-arbetet, arbetet med elever i behov av särskilt stöd och arbetet med att arbeta fram tydliga rutiner i skolan för att lärarnas mesta tid ska gå till undervisning.

I min verksamhet tror jag att ovanstående områden är nyckelområden.


Vi börjar med arbetet med 1:1 Det är jättelätt att luras i fällan: ”Nu har alla fått sin dator och många lärare använder den i lektionsarbetet så nu kan vi börja fokusera på nästa utvecklingsområde” Det är precis här jag tror att en modig ledare vågar hålla i och hålla ut…

Vi går inte in på nästa utvecklingsområde förrän än vi nått dit där vi satte målet. En modig ledare ger sig inte förrän målet är mått.  Jag skulle tro att du som rektor och ledare måste ge 1:1 arbetet minst 4 år innan du kan utvärdera verksamheten och avgöra om utbildningsinsatserna ska läggas på nästa fokusområde eller om ni behöver ytterligare tid för att nå till de mål du som ledare har. Att i det läget plocka bort IKT-pedagoger och låta kompetensutvecklingen gå till andra områden gör att man lätt blir en ”hoppjärka”. Innan du beslutar dig för att ta bort någonting måste du som ledare ställa dig frågan: har vi nått dit vi skulle? Har vi sett resultat i elevernas måluppfyllnad? Om inte kanske du ska förändra arbetet men inte ”hoppa på nästa tåg”. Då krävs det mod för du kanske kommer behöva försvara din IKT-pedagog eller våga säga nej till andra utbildningsinsatser för att ni ska få tid till arbetet med 1:1. Om du inte vet varför du säger nej kommer ditt nej att eka tomt och ihåligt!


Ett annat område som jag anser är viktigt för skolan idag är arbetet med de svagaste eleverna. Här är det också lätt att fastna i fällan ”vi sparar in på personal Det är ju ändå det som belastar budgeten och vi kan inte ta bort lärare” 

Det underlättar för dig som ledare om du har en plan för ditt arbete och en tanke med vart du vill med verksamheten inom detta område. Inte minst hjälper du dig själv att bli kreativ för att ditt mål är tydligt. Du blir modig nog att våga hitta nya lösningar och du blir modig nog att våga vara kreativ. För mig är det viktigt att komma ihåg att det som är bra för våra svagaste elever är bra för alla Då kan jag också vara tydlig imin kommunikation med mina chefer och med de politiker som styr verksamheten varför jag vill att vi arbetar på ett visst sätt eller efter en viss modell. Om jag är tydlig kommer jag också få medarbetare som blir tydliga och vi kommer tillsammans få se resultat av arbetet.


Det viktigaste av allt är att du som ledare ständigt tydliggör din vision för dina medarbetare så att alla ständigt påminns om vart ni ska och varför. Skaffa dig ord som du alltid använder när du pratar om visionen Det gör att medarbetarna känner igen sig i kommunikationen och att de påminns om den målbild ni har och som ni jobbar för att nå. Gör medarbetarna delaktiga och visa dem att du litar på att det är de som bäst vet hur själva hantverket i klassrummet ska utföras och det är de som ska vara idébärarna i vardagen. Ditt jobb är att spana så att ni hela tiden har målet i sikte Ditt jobb är att minnas: Håll i och håll ut! Även när andra vindar blåser Stormen kommer att göra era rötter starkare och kronan högre så att ni lättare når målen!


Sverige behöver modiga rektorer som har en tydlig vision och tydliga mål! 


Önskar er alla en bra vecka och hoppas vi ses på #SETT2014




#lyftskolan Nu vänder vi trenden!


Under vintern och våren har debattinläggen om skolan duggat tätt. Detta efter att Sveriges elever åter har visat sjunkande resultat i PISA-undersökningen. Nu ska syndabockar utses och utredningar tillsättas som förhindrar oss som arbetar i skolan att göra om samma misstag ytterligare en gång. Det här har vi varit med om tidigare vi som har några år i skolan. Många är de artiklar som vi fått läsa om svaga skolledningar, inkompetenta lärare, obehöriga lärare, ointresserade rektorer etc. etc. Vi har tuggat i oss det, funderat över vad vi kan göra annorlunda, strukturerat upp ännu mer runt tjänsteanteckningar, elevakter, åtgärdsprogram och frånvarorapporter. Vi har hoppat på i stort sett alla tåg med olika pedagogiska idéer som har passerat vår station i vår iver att förbättra resultaten.


Nu står vi här igen men med en stor skillnad.  Den här gången tiger vi inte still! Den här gången reser vi oss och säger: Lita på oss för vi vet vad vi gör och framförallt vet vi vart vi ska och hur vi ska ta oss dit!


Ett gemensamt sätt att säga: Rör inte vår skola för vi håller nämligen på med viktiga saker! Vi utvecklar Sveriges framtid och vi är på gång, vi är laddade, vi är tända!!!


På twitter har det startats skolchatt, rektorschatt, förskolechatt m.m Nätverk som 

Skolvåren och Skolsmedjan ser dagens ljus. Konferensföreläsningar och pedagogiska artiklar sprids som en löpeld! På Facebook startas ämnesgrupper och olika pedagogiska forum av sällan skådat slag! 

Det är precis som om Skolsverige bestämt sig: Ingen ska säga att vi inte kan! Vi kan och vi 


vill och vi kommer hjälpas åt för att varenda unge från Treriksröset ända ner till Trelleborg 

ska få chansen att lyckas!


Vad är det då som skapar denna kraft, denna vulkaneld som bara väntar på att få rusa fram genom landet? Ja inte är det en längtan efter att vara OECD och PISA-undersökningar till lags! Nej det här handlar om något mycket större: Det handlar om en hel yrkeskår som kräver sin rätt att bli respekterade för sin profession och kompetens för att Sveriges elever ska få den konkurrenskraftiga utbildning som de har rätt till! Det handlar om människor med många års studier och många års erfarenhet som vi satsar på att Sveriges framtida utveckling ska vara positiv.


Vi behöver inte fler lagar som begränsar oss, vi behöver inte fler inspektioner, vi behöver 


inte fler nationella prov, vi behöver inte fler reformer. Vi behöver arbetsro från yttre påverkan så att vi – forskare, lärarutbildare, skolledare, pedagoger och alla andra i skolan- kan ta tag 


i den inneboende energi ni nu ser och av den bygga en skola för framtiden.


Den rörelse vi nu ser går utanför politiska läger, den bottnar inte i olika ideologier och den handlar inte om någon enskild person som får ära och berömmelse. Nej, den här gången handlar det om något så enkelt som människor från alla olika läger som reser sig upp efter alla slag och sparkar och ropar: Nej! Rör inte vår skola! Vi har professionen och kompetensen och vi vill och kan föra Sveriges skola in i framtiden! 


Jag har i ett tidigare inlägg efterlyst en skolkommission med aktörer från näringsliv, 

regering, oppositionspartier, forskare men också (naturligtvis) skolledare och lärare som står där ute varje dag, varje vecka, år ut och år in med ett enda mål i sikte: att alla elever 




ska lyckas!  

Det är där ni kan hitta den energi som Sveriges skola är i så stort behov av Det är i en 

sådan samling ni kommer få fram de idéer som eleverna behöver – och de behöver dem nu! Våga se bortanför de människor ni alltid använt, våga ge er in på sociala medier och hitta eldsjälarna för det är de som kommer driva skolutvecklingen framåt!


Det är dags att ni lyssnar på oss och på det vi kan! Ni som styrt över skolan med olika 

reformer har fått er chans! Nu är det vår tur och jag är säker på att vi kommer klara det: mot alla odds!! 


Ni kommunalpolitiker, regeringsmedlemmar och oppositionspolitiker : ge oss ramarna! Ni 

undervisningsråd och forskare: följ oss och ge oss den information och kunskap vi behöver! Ni debattörer, journalister och alla övriga i samhället: börja tala gott om oss  och berätta den goda historien och hjälp oss att lyfta skolan! Om ni håller det så lovar vi att göra allt vi kan med den kompetens och professionalism vi har  och det kommer lyfta våra elever!


Nu lyfter vi skolan, nu lyssnar vi på skolutvecklare var helst de finns och så tar vi alla varsin spade och börjar jobba! Vi har ett viktigt uppdrag för vi är Sveriges viktigaste medarbetare: 

Vi jobbar i skolan och vi älskar det!


Behöver du mer inspiration läs Karin Brånebäck här eller Skolsmedjan här


Elsemarie Hallqvist 4 år på Högskola, Rektorsprogrammet i Karlstad 20 år som lärare och 10 år som skolledare

Det svåra samtalet och vikten av att lita till sin profession

Som rektor hamnar du ofta i svåra samtal. Det kan handla om elever och föräldrar som du behöver hantera för att elevens skolgång ska bli så bra som möjligt och det är inte alltid du, medarbetarna och elev och föräldrar är överens om vad som är bäst.


För mig har dessa samtal gått från att vara något jag undviker till något jag ser fram emot. Jag har hittat en strategi som kanske kan vara användbar för fler.


När jag började som lärare hade jag en tydlig tanke om att det var jag som bestämde i klassrummet. Jag kunde lyssna in eleverna men för trygghetens skull var det viktigt att alla visste att om det gällde så var det jag som bestämde. Det var viktigt för mig att kombinera tydlighet med hjärta. 

Jag hade elever som uttryckte: ”Det är vår strängaste men en bra lärare” och det var jag nöjd med. 


Som rektor är det viktigt att ha samma inställning. 


Jag som tränare och ledare måste ta mitt ansvar. När det handlar om det svåra samtalet så måste jag se till att jag känner mig trygg och också kan förmedla en trygghet till dem som ska delta i samtalet. Det är A och O! Många gånger kan mentorer eller medarbetare i EHT känna en osäkerhet inför möten med upprörda elever och deras föräldrar. Då är det min uppgift som chef och ledare att tala om att jag är trygg, jag har en tydlig plan med samtalet, jag har en uttänkt strategi och jag vet vart jag vill med samtalet och kommer se till att jag kommer dit. Detta för att jag är trygg med att min erfarenhet och min kompetens ger mig mandatet! 


Om jag kommer till läkaren vill jag inte att hen frågar mig om vad jag tror om vilken behandling som behövs. Jag vill att hen ska fråga mig om hur min situation ser ut och sedan litar jag på att hen utifrån sin erfarenhet och kompetens kan avgöra vad som är bäst för mig!


Jag tror att en del i skolans förbättrade resultat ligger i att vi tar tillbaka vår profession och vågar stå för den!


Antag att eleven Kim har fått flera F-varningar och har hög frånvaro. Kim kanske dessutom har bytt gymnasieprogram tidigare. Det viktiga i mitt samtal med Kim och hens föräldrar är att få Kim att börja hoppas och tro på sin egen förmåga. Ibland möter man Kim med föräldrar som uttrycker en besvikelse på Kim vilken ofta bottnar i en frustration.


Jag brukar inleda med att beskriva situationen rakt upp och ner: så här ser det ut! Jag talar om vilka F-varningar som ev finns, hur frånvaron ser ut etc. Jag låter mentor beskriva situationen men det är jag som rektor som håller i samtalet. Jag talar också om för Kim vilka konsekvenser det kan få om Kim fortsätter att ha hög frånvaro och inte tar emot hjälp som vi erbjuder. Det kan innebära att man får gå om en årskurs t.ex. eller att vi får reducera programmet med den konsekvensen att Kim inte har en gymnasieexamen. Det kommer förmodligen innebära att man blir av med CSN. 


Det är viktigt att man för Kim och föräldrarna lägger upp alla kort på bordet och visar: det här har hänt – dessa konsekvenser kan det få. Detta görs med övertygelsen att Kim inte vill att det ska se ut på det sätt som det gör. Kim vill någonting annat för ingen människa vill stanna upp! Man kan säga att jag möter Kim när hen står i ett vägskäl och min uppgift är att få hen att börja ta sig framåt!


När jag har klargjort för Kim vilka förutsättningarna är kan jag börja att arbeta för att få Kim att börja måla upp en målbild! Alla människor har drömmar! Jag ber Kim att berätta om sina drömmar för oss! När Kim gör det brukar det dyka upp ett annat ljus i ögonen, kanske hörs en annan ton i rösten. Det är nu jag måste hitta hantverket i rektorsjobbet. Nu handlar det om att få Kim att känna att det är hen, jag och medarbetarna som tillsammans ska hjälpas åt så att ”vi” når målet – och glöm inte att det är Kims mål vi pratar om – inte vårt!


Mitt hantverk består i att hitta hur våra mål i styrdokumenten kan sammanfalla med Kims mål och detta måste jag klara för att lyckas. Antag att Kim vill bli tatuerare. Då måste jag få Kim att acceptera att det kan vara väldigt bra att ha med sig historia utifrån de uppdrag som Kim kan komma att få. Det kan handla om att kunna i bild gestalta historiska händelser. Som tatuerare är det också bra att kunna matematik, engelska utifrån ev. uppdrag i andra länder eller med kunder med annat ursprung etc. etc.


Det som händer är att Kims dröm får förankring i skolan – inte tvärtom! Kim ska inte anpassa sina mål efter skolans utan vi anpassar oss för att samhället vinner på om Kim får ett mål att jobba mot!


På detta sätt bekräftar jag Kim också inför hens föräldrar och genom mitt agerande visar jag föräldrarna att jag tror på Kim och att hens drömmar är bra och värda att satsa på! 


Om Kim lämnar mötet med en förstärkt målbild och också en bild av att skolan faktiskt kan hjälpa till att nå målet har vi kommit en bra bit på vägen.


Alla samtal slutar inte lyckligt men mitt mål är att alla elever och föräldrar som lämnar ett samtal ska känna att jag – hens rektor – trodde på hen och hade höga förväntningar om hens förmåga att lyckas! 


Jag tror på ett samtal där grunden är en ömsesidig respekt för varandra och därför är det också viktigt att vi från skolan vet att vi sitter där utifrån att vi förväntas ha en profession och en kompetens som är vad Kim just nu behöver. Det är vi som är dem som tillsammans med Kim och ev. hens föräldrar kan staka ut vägen! 


Önskar er återigen en riktigt bra vecka och glöm inte att i nästa Kim du möter kan det bo en kommande Nobelpristagare! 




  

Det främjande elevhälsoarbetet

Många gånger kan skolans arbete liknas vid brandkårens utryckningar! Man blir inkallad snabbt för att ”släcka bränder” Brandkåren har ju dock börjat arbeta förebyggande och det är meningen att vi i skolan också ska göra det. Inte minst när det gäller Elevhälsoarbetet.

Ni som har följt min blogg vet att vi på vår skola har gått från ett mer splittrat arbete till att få ihop elevhälsans alla delar så att vi har en stödjande elevhälsofunktion men också en funktion som arbetar med vårt huvuduppdrag: utbildning och undervisning.


I januari 2013 tog jag med mig specialpedagog och speciallärare för att under två dagar ”få ihop gruppen” och se över vilka rutiner vi behövde för att ge våra elever de bästa förutsättningarna att lyckas utifrån sin förmåga. Det arbetet resulterade i de tydliga rutiner som jag har beskrivit i mina tidigare bloggar om elevhälsan. Det handlade om så konkreta saker som att få till blanketter, få till en tydlig ”rutinlista” som lärarna kunde följa och lägga fast grunderna för ett årshjul.


I höstas åkte jag en dag tillsammans med elevhälsans ”andra ben” – det stödjande benet – för att planera det främjande hälsoarbetet. Även då var min programledare som är speciallärare och naturligtvis specialpedagogen med. Dessa två är nyckelpersoner i vår organisation eftersom de är länkarna emellan alla olika grupper som blir runt eleverna på en stor skola. Visst går mycket av deras tid åt till möten men vi upplever att det å andra sidan innebär att färre människor behövs vid varje möte eftersom vi har dessa ”länkar”.


Under ”höstdagen” resonerade vi en hel del om vad det innebär att arbeta främjande! För ett par år sedan hade skolledningen tillsammans med elevhälsoteamet haft en heldag med Petri Partanen. Han gav oss mycket att tänka på och nu var det dags för oss att ta tag i dessa tankar. 

När dagen var slut hade vi delat upp oss i två grupper. En som skulle arbeta med mentorsutbildning och en som skulle arbeta med ett lektionspaket för värdegrundsutbildningar. 

Vi har på vår skola 2 skolsköterskor (nej inte på heltid men två personer) och två kuratorer (samma sak här – inte på heltid men två personer) och det var bra för då fick vi med dessa kompetenser i båda grupperna. Så fick specialläraren vara med i en grupp och specialpedagog i en grupp. Vår SYV fick vara med i gruppen som arbetade med mentorsutbildning.


Detta arbete har nu lett till att vi inför nästa läsår kommer att ha en mentorsutbildning för våra mentorer som ska ta emot nya ettor. Utbildningen ligger vid två tillfällen – ett i slutet av våren och ett i terminsstart inannan eleverna kommit i höst – och de är på 4 timmar vardera. Alltså en signal till alla om att detta är en viktig verksamhet som vi i skolledningen vill lägga tid på.


Gruppen har arbetat fram ett material som innehåller lektion av SYV om hur en studieplan ser ut och fungerar, vilka kurser som ger meritpoäng och vilka som är behörighetskurser, hur våra rutiner ska se ut för prövningar, hur information om högskola och universitet går till etc. etc. Kuratorerna kommer att ha en kortare utbildning i ”det svåra samtalet” och de kommer berätta om vad som är mentors uppgift när det gäller svåra situationer och när mentor ska lämna över till andra professioner. De kommer också att berätta om sekretesslagar och anmälningsplikt. Det är inte så att vi tror att våra lärare är helt ovetande om ovanstående men vi tror att det är bra att man vart tredje år får en uppdatering när man ska möta nya ettor. Vi tror att det här är ett sätt att arbeta främjande.

Specialpedagogen kommer tillsammans med speciallärarna att berätta om hur rutinerna ser ut när en elev behöver få stöd och hur det går till om en elev behöver få en utredning. De kommer också berätta om de viktigaste sakerna att tänka på så att du som lärare får med dig alla elever. Tex. kan det handla om hur elever som har en diagnos ska bemötas av dig som mentor för att ha störst möjligheter att lyckas i skolan.

Skolsköterskan kommer att berätta om hur hälsosamtalet går till, om hens och kurators tystnadsplikt som skiljer sig från övrigas och om hur hen kan hjälpa till med remisser och kontakter med andra vårdinrättningar. Hen kommer också att berätta hur man går tillväga om man misstänker att en elev använder droger.


När vi har genomfört detta arbete betyder det att vi inom tre år har låtit all personal få ta del av denna ”undervisning” och vi tror också att det här ska ge en ökad förståelse mellan de grupper av personal som finns runt våra elever och det tror jag är en framgångsfaktor!


Den andra gruppen har påbörjat ett arbete runt ”lektionspaket” i värdegrundsfrågor. 


Vi är mycket väl medvetna om att dessa frågor ska finnas med i alla kurser och ämnen men vi har också en upplevelse av att detta inte låter sig göras bara för att det står i styrdokumenten. En del lärare har också uttryckt att man vill ha hjälp med dessa ibland svåra frågor. 


Vår plan är att våra elever ska ha fått med sig mellan 6 och 9 lektioner när de lämnar oss efter tre år. Dessa lektioner ska genomföras på klassråd men de kan ha föregåtts av att hela skolan har sett en film eller att man har haft besök av någon föreläsare eller att man gjort något studiebesök, men det ska inte sluta med det utan man ska sedan ta upp de viktiga frågorna på ett klassråd. Lektionerna kommer att ta upp frågor som sex- och samlevnad, religionsfrihet, kulturella skillnader, normativt bemötande, jämställdhetsfrågor ur alla perspektiv, kost och hälsa, sociala medier, likabehandlingsfrågor etc. etc. 


För att detta ska fungera tror vi att vi behöver utmana våra lärare att själva fundera över dessa frågor på djupet. Av den anledningen har vi i elevhälsoteamet lagt mycket tid på att resonera om dessa så viktiga frågor. Vi har ”vi har stött och blött”, kommit med argument och motargument, utmanat varandra och sedan kommit tillbaka och sagt: ”Det där som du sa det var klokt” eller ”Det där som du sa har jag funderat på men jag håller inte med dig”


Vi tror att det först är när du vågar utmana dig själv och fundera över vilka konsekvenser ditt ställningstagande får i din egen vardag som du på allvar kan bemöta eleverna och deras funderingar. Ibland kan det vara så att du som lärare har ett professionellt ställningstagande men även för lärare råder ju åsiktsfrihet. Om du aldrig har funderat över denna problematik kommer du lättare att hamna i konflikt mellan dig som den ”fria männskan” och dig som den professionella läraren. Om vi i skolledningen inte vågar konfrontera att detta ibland kan vara en konflikt kommer vi att hamna i svårigheter förr eller senare. Vi kan kalla det för att ”lägga fisken på disken” dvs. våga se de svårigheter som finns så blir de inte hotfulla! 


Jag som rektor har under min tid i skolan (25 år) många gånger upplevt att lärare viker för de svåra ämnena just för att man inte utmanat sig själv. Det betyder inte att man har ett svar på alla svåra frågor men man har vågat ställa frågan: Vilka konsekvenser får mitt ställningstagande eller mitt undvikande av ställningstagande? När du är trygg i detta kan du också våga möta dem som är av en annan mening och det är då vi på allvar kan prata om värdegrund i skolan. Värdegrund är inget som man skriver ner i en plan och ställer i en bokhylla; Värdegrunden lever man!


Vi har t.ex. pratat om att tillsammans på skolan se en film som heter ”Innan snön faller” som ni kan läsa mer om här En mycket bra film som tar fram problematiken runt hedersrelaterat våld på ett intressant sätt och med en vinkling utifrån de enorma svårigheter som både tjejer och killar ställs inför om de lever i en familj där detta är tradition. 

Vi har pratat om att kunna ha besök från olika politiska ledare och att dessa besök sedan ska kunna följas upp på klassrådslektionen osv. Här är det bara fantasin och tiden som sätter gränser. Varje klass har klassråd 45 minuter varje vecka och vid 4-6 tillfällen per läsår har vi alltså tänkt att man ska ta upp aktuella frågor utifrån vårt värdegrundsarbete och vårt trygghetsarbete. Det kommer att vara olika teman för olika årskurser så att vi har en ”röd tråd” genom elevens tre år hos oss.


Det som vi tycker är bra med den här modellen är att alla lärare får möjlighet att ”klara av” dessa ibland så svåra ämnen när man inte måste hitta materialet själv. 


Vi tycker också att det finns en poäng att skolledningen står bakom arbetet så att vi vet att vi faktiskt har en gemensam värdegrund som vi arbetar efter på skolan. Det ska inte handla om vilken enskild lärare du har utan faktiskt vad skolan står för! 

Därför är det också bra att elevhälsoteamet har tagit fram materialet då det många gånger handlar om frågor som kan vara svåra att hantera och där man kan behöva vara medveten om vad som kan hända efter att man samtalat. Ibland har vi en tendens att vara lite ”naiva” och i vår iver att ta upp svåra frågor sätter vi igång processer som vi inte vet vart de tar vägen” Det här har många gånger elevhälsoteamet koll på och de kan också vara behjälpliga med mer material och fördjupningslitteratur om det behövs.


Ja förhoppningsvis kan vi om ett år utvärdera våra första staplande steg för att nå ett främjande arbete och för att få elevhälsoarbetet att inte bara agera ”brandkår” utan kunna vara en del av skolans vardag. Vi är inte där än men vi har börjat att ta oss framåt!


Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: det viktigaste för att få detta arbete att fungera och få elevhälsoarbetet att bli precis den stödjande funktion som våra elever behöver måste du som rektor prioritera det! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig! Glöm inte att det som är bra för våra elever som behöver allra mest stöd är bra för alla! En framgångsfaktor alltså!


Vill du läsa mer om elevhälsoarbetet så har du en länk till Skolverket och styrdokumenten  här


Önskar er alla en riktigt bra vecka! Nästa blogg kommer att handla om skolans styrning och min syn på det!


Hoppas ni vill fortsätta läsa!

Elsemarie

Elevhälsan – skolans hjärta

Igår skrev jag om hur vi har strukturerat upp vårt arbete med Elevhälsan och stödet för elever som behöver det! Idag ska jag skriva om lite olika saker vi har arbetat med och vilka rutiner vi har sjösatt.


Så här går det till för eleven Kim om hen går hos oss:

Kims lärare i svenska är orolig för att Kim inte ska nå målen i kursen. Läraren skickar en F-varning till Kims mentor och till rektor. Kims lärare i religion är också orolig att Kim inte ska nå målen och skickar en likadan varning till mentor och rektor. Båda lärarna har också pratat med Kim!

Nu regerar Kims mentor och skickar en ”Utredning av elevs skolsituation” till rektor. I utredningen beskriver mentor situationen och där står också vilka kontakter som mentor haft med Kim och hens vårdnadshavare om Kim inte är myndig. I ett mentorsamtal gör mentor tillsammans med Kim en scanning av Kims skolsituation. Denna har våra kuratorer, skolsköterskor och specialpedagoger satt samman och den tar upp olika frågor om vad Kim själv tror påverkar skolarbetet. Det kan vara att hen har svårt att sova, att hen saknar kamrater, att det inte är arbetsro på lektionerna, att hen har svårt med att skriva eller läsa etc. Genom att mentor och Kim resonerar om situationen får mentor direkt en bild av hur Kim själv ser på skolan och delvis hur Kims fritid ser ut. Även detta dokument lämnas till rektor. 


Rektor tar med sig dokumenten till EHT-mötet och där resonerar man om hur Kim bäst ska få hjälp. 

Är det kost eller sömnbrist eller liknande så kanske Kim behöver träffa skolsköterskan. Är det problem hemma eller med kompisar kanske kurator är ett bra alternativ. Är det hög frånvaro måste Elevhälsoteamet och mentor tillsammans arbeta för att ta reda på varför Kim har hög frånvaro. Är det skrivandet och läsandet som är svårt eller att man ligger för mycket efter ja då är det specialpedagog och speciallärare som kan hjälpa Kim. 

På detta sätt får Kim den hjälp han behöver. Om det är sömnen som är problemet hjälper vi inte Kim genom att ge honom en tid hos specialläraren! Det här verkar självklart men min bild är att vi många gånger sätter igång ”en behandling” utan att ha ”ställt en diagnos” Tänk om vården skulle göra så! 


Varje termin har vi en uppföljningskonferens per årskurs och program. Då träffar rektor och EHT alla mentorer och de får berätta om sina elever. Även här kan vi upptäcka elever som är i behov av stöd och i och med att alla professioner är på plats kan vi direkt bestämma tid för tex. ett samtal tillsammans med eleven och elevens föräldrar. Jag som rektor är noga med att se till att endast de professioner jag bedömer behövs bokar in mötet. Återigen: är det problem med Kims hälsa kanske inte kuratorn måste vara med på mötet med Kim och vårdnadshavarna. Mentor är däremot alltid med liksom jag som rektor och specialpedagogen. Att specialpedagogen alltid är med hjälper oss att hålla koll på att det faktiskt är utbildning vi håller på med! Kan också tyckas självklart men ibland kan man tappa fokus och börja arbeta med delar som faktiskt inte är vårt uppdrag. Vid dessa konferenser kan det också vara så att vi bedömer att det Kim behöver är en tid hos skolsköterskan och då kan denne direkt ge ett tidsförslag till mentor som ser till att Kim får kallelsen. På så sätt blir vi effektiva också med varandras tid och sparar mycket mailkonversation! Ibland är det mänskliga mötet mer effektivt än ett mail! 


Jag har slopat klasskonferenserna eftersom jag upplevde att de ibland kunde bli ett forum för delande av information som kanske inte alla skulle ha. Det hände också att en del lärare uttryckte att de hade svårt med en klass eller en elev och då dröjde det inte länge innan en annan lärare förklarade att den inte hade några problem vare sig med klassen eller eleverna. Detta resulterade många gånger i att den första läraren gick från konferensen med en känsla av misslyckande och det var ingen hjälpt av. Jag behöver starka lärare som har en tro på sig själva! 

Numer kan vi också ta upp de svåra sakerna på en uppföljningskonferens då det bara är de som behöver ha den informationen som är på plats. Dessutom betyder detta att för den enskilda mentorn handlar det om ett möte på ca 20 minuter en gång per termin!


Ibland hamnar man i en situation där vi känner sådan oro för Kim att vi vill göra en anmälan till Socialtjänsten. Den anmälan görs alltid av mig som rektor! Detta för att Kim eller hens vårdnadshavare aldrig ska tappa förtroendet för sin mentor eller en undervisande lärare. Det är bättre att de eventuellt är riktigt arga på mig som rektor och det är också lättare för mentor att komma till mig med ett förslag om anmälan om de inte måste göra den själva. Jag tycker dessutom att det är en signal till alla om att det är jag som rektor som ansvarar även för denna ibland tuffa del av vårt myndighetsutövande! Naturligtvis händer det att kurator och skolsköterska gör anmälningar utifrån det de fått veta som kanske inte ens jag som rektor ska veta men de har en erfarenhet av detta och vet att det är en del av deras jobb.


Hur gör vi med dokumentationen då? Vi har en ”sekretessbrevlåda” på vår expedition. Där kan mentorer, lärare, jag eller andra lägga dokument som ska till elevakten. Lådan är låst och en av våra administratörer ansvarar för den. Hen ser till att dokumenten diarieförs och hamnar i elevakten. På detta sätt vet vi att alla elevakter på vår skola ser likadana ut och att diarieföringen är korrekt. För mig som rektor är det också bekvämt att där kunna lämna min utskrivna mailtrafik i elevärenden och veta att de hamnar i elevakten. 


Genom ovanstående rutiner tycker vi att vi har hittat stödprocesser som hjälper oss att möta varje elev utifrån hens behov. Vi lyckas inte i alla fall att få Kim att nå målen eller att komma till skolan men jag tror att de flesta ”Kimar” lämnar oss med en känsla av att vi brydde oss och att vi gjorde vårt bästa! Mer än så kräver vi varken av oss eller våra elever! 


I del 3 av mina elevhälsobloggar ska jag berätta hur vi arbetar med det främjande elevhälsoarbetet Hoppas att du orkar med den delen också 


Önskar dig en riktigt bra vecka och all lycka med att sätta eleverna först! Det är inte alltid lätt men viktigt!


Elsemarie

Elevhälsoarbetet – rektors viktigaste uppdrag

I en gammal klok bok står det så här: ”Framförallt som ska bevaras ska du bevara ditt hjärta för därifrån utgår livet”


Om Elevhälsoarbetet är skolans hjärta så är det precis i enlighet med ovanstående citat som jag tror att vi ska arbeta!


På min skola hade vi tidigare lite olika ”avdelningar” för elevhälsoarbetet eller arbetet för elever i behov av särskilt stöd. Det fanns ett mindre individuellt program där man arbetade med sk. ”drop outs” (detta var långt innan det fanns ett begrepp för dessa elever) sedan fanns det en öppen verksamhet för elever som behövde stöd eller bara ville ha lite extra tid i skolan för att plugga. Till detta hade vi också ett ”traditionellt” elevhälsoteam. 


När jag kom till skolan hade elevminskningens tid börjat! Som på så många skolor började man nu skära ned bland personal och som så ofta var det just ”stödfunktionerna” som man skar ner på. Chefsskapet för dessa tre kategorier av ”stöd” hade dessutom cirkulerat bland oss rektorer och det gjorde att vi saknade ett helhetsgrepp. I det läget bad jag om att få ta över chefsskapet för dessa personalgrupper då det också sammanföll med att min egen personalgrupp hade minskat.


Jag har under hela min tid i skolan haft ett särskilt hjärta för de elever som inte bara ”promenerar in i skolan och sedan ut därifrån” utan de där som hittar lite egna krokiga stigar och vägar och med vårt stöd hittar sin egen väg ut! Jag hade en tydlig tanke med vart jag ville och jag visste också att de som jag arbetade med i detta team hade ”hjärtat på samma ställe som jag” d.v.s. alltid eleven – människan – först!


I ledningsgruppen gjorde vi tillsammans upp en plan för hur arbetet skulle kunna struktureras och idag har vi ett fungerande elevhälsoarbete törs jag påstå!


Jag skulle vilja beskriva detta på precis samma sätt som man idag pratar om vikten av rektors ledarskap för IKT-arbetets utveckling! Rektor är ovärderlig för elevhälsoarbetets utveckling. Det handlar om att rektor måste kommunicera med lärarna att detta arbete är viktigt för att öka måluppfyllelsen och det kan handla om att kommunicera med elevhälsoteamet vad det innebär att vara en ”stödfunktion” i skolan för att öka måluppfyllelsen. Det viktiga är att vi hela tiden har fokus på att vi arbetar med utbildning och att eleverna ska nå målen! Det är grunden för allt vårt arbete!


Idag består vårt ”stödteam” av tre speciallärare, specialpedagog, SYV, skolsköterska och kurator. Jag vill direkt säga att vi inte har tillräckligt med SYV, specialpedagog eller skolsköterska men det är å andra sidan ytterligare en anledning att se till att det arbete vi gör görs effektivt! 


Vi har lagt upp ett strukturerat mötesschema och vi ser till att vi har länkar mellan de olika grupperna i vårt team.


Så här ser en vecka ut:


Måndagmorgon träffas våra programledare (en per nationellt program samt en för språkintroduktion och en för Elevhälsoteamet) tillsammans med rektorerna. Här tar vi upp skolutvecklingsfrågor, kalendariefrågor m.m. Genom att elevstödsarbetet finns representerat här garanterar vi att vi inte tappar det perspektivet när vi planerar vår verksamhet. Idag är det en av våra speciallärare som är ”programledare” för elevhälsoteamet.


Tisdagar träffas speciallärare, specialpedagog och jag som ansvarig rektor för elevhälsoarbetet. Då går vi igenom alla elever som har kommit upp på de olika programmens egna EHT-möten. Vi tittar över vilka elever som behöver få extra hjälp för att nå målen. Är det elever som har F i någon kurs lägger vi upp en plan för hur vi ska kunna hjälpa eleven att få ett E eller högre betyg. Jag ser till att övriga rektorer får en lista över vilka åtgärder vi planerar för ”deras” elever så att de har möjlighet att reagera på detta. Det betyder att ansvarig rektor inte ”tappar kontrollen” men jag fungerar som en samordnande länk och vi vet också att på vår skola får man som elev rätt till ”samma” stöd oavsett vilket program man tillhör eller vilken rektor man har. Det blir också effektivt då vi kan hjälpa alla elever som behöver hjälp med t.ex. kursen svenska 1 oavsett vilket program de går på.


På torsdagar träffar jag EHT tillsammans med specialläraren som är programledare för dem. Då arbetar vi med det främjande arbetet. Vi diskuterar värdegrundsfrågor, vi uppdaterar våra olika planer, och vi resonerar om hur vi ska arbeta förebyggande. Vid detta möte är inte speciallärarna med. Man ska delta endast på de möten där man verkligen ska vara – övrig tid ska man ha tillsammans med elever!


Efter det träffar varje programrektor ”sitt” EHT och där sitter specialpedagogen som den länk som finns med i alla möten och kan bevaka att alla elever får det stöd som hen har rätt till. Specialpedagogen ser sedan till att ta med informationen till tisdagens möte med speciallärarna.


Ja, jag lägger totalt tre timmar i veckan på detta arbete varav en är för mitt eget program. Det kan tyckas mycket men jag menar att det är värt varenda sekund. Genom att jag som rektor visar att detta är prioriterat av mig så visar jag också för alla andra på skolan att vi ”ska bevara vårt hjärta för härifrån utgår livet” Jag arbetar efter devisen: är det bra för våra elever i behov av särskilt stöd är det bra för alla! 


I nästa del ska jag gå in på lite mer konkret hur vi arbetar med olika rutiner etc. för att få arbetet att ”flyta på” när skolan har tre rektorer och 900 elever….


Hoppas ni vill läsa även det!


Önskar er alla en riktigt bra vecka!




1:1 ur ett skolledarperspektiv

I höstas hände det: alla elever i årskurs ett och två på vår gymnasieskola fick en egen dator! Vi hade väntat länge – kanske längst på att upphandlingen skulle bli klar – och nu var de äntligen på plats! 

Hur hade vi förberett denna enorma satsning för att få ett bra resultat ganska snabbt? 


När jag började min tjänst på skolan för fyra år sedan sa jag till mina medarbetare att jag ville att de innan läsårets slut skulle ha gjort PIM3. I vår kommun var det förenat med att ”få” en egen bärbar dator. Alla medarbetare gjorde detta och flera av dem gick direkt igång med att använda sig av verktyg som Dropbox och Googledocs i sin undervisning. 


Jag själv som rektor arbetade på samma sätt och använde mig i stort sett uteslutande av dator, padda och telefon i mitt dagliga arbete. Idag använder jag tex aldrig pärmar och ganska sällan penna och papper. Jag är också aktiv på sociala medier i olika forum.


När eleverna fick sina datorer så hade medarbetarna haft sina ganska länge. En viktig del var att medarbetarna fått använda datorn även privat för att de skulle bli vana vid att hantera den i vardagen. Naturligtvis har jag många medarbetare som redan var långt komna i detta arbete men det var bra att vi gjorde det som en gemensam satsning.


Under det halvår som nu har gått sedan eleverna fått sina datorer är jag imponerad över hur långt vi ändå har kommit. Datorn har inte bara ersatt papper och penna utan många lärare har redan kommit dit att man gör mycket som man inte kunnat göra tidigare. 


Jag är  rektor på ett estetiskt program och jag gläds över att man använder det nya verktyget både i inriktningarna och i de gymnasiegemensamma ämnena. På medarbetarsamtalen har vi resonerat om hur man har tagit till sig den nya tekniken och hur man har förändrat sitt arbetssätt. Jag är glad över att så många utmanar både sig själva och sina elever och jag försöker uppmuntra alla att ta ett steg framåt från den plats man befinner sig. Jag tror att man som skolledare i detta arbete behöver visa just på att vi ska vara i rörelse framåt. Vi har olika utgångslägen och vi tar olika stora kliv men samtliga ska vara i rörelse framåt mot ett tydligt mål. 


Det är dock viktigt att använda verktyget med förstånd och just som ett verktyg! Vi arbetar fortfarande med den mänskliga kraften och kreativiteten som ofta har sitt ursprung i det mänskliga mötet och i det som händer i det mötet. Därför var det bra att medarbetarna var ganska vana vid att hantera datorn själva när eleverna fick sina datorer så att man som lärare ”styr” arbetet med datorerna och använder dem precis som det extra verktyg det ska vara och inte som ersättning för den utveckling vi når genom det mänskliga mötet! Det är viktigt att vi ser det här arbetet som en hjälp att utveckla skolan så att vi förbereder eleverna för den framtid vi tror att de ska möta. Därför måste vi också veta vad vi gör och vad vi vill. Arbetet måste ledas och styras av en medveten skolledare och engagerade medarbetare för att nå resultat. 


En tidig summering av vårt första halvår som 1:1 skola är följande:


Det var viktigt att medarbetarna hade en gemensam utbildningsbakgrund i form av tex PIM och att de hade vant sig vid att använda datorn innan eleverna fick sina.


Det är viktigt att jag som skolledare följer upp arbetet och ställer utmanande frågor och har konkreta förväntningar på hur skolarbetet ska kunna utvecklas med hjälp av de nya verktygen – helt enkelt att jag som skolledare har en tydlig målbild av vad jag har för förväntningar på att vi ska uppnå med hjälp av vårt nya arbetssätt.


Det är viktigt att jag som skolledare är bekväm med verktyget, att jag använder mig av sociala medier och håller mig uppdaterad på vad som händer inom området. Det är viktigt att jag som skolledare använder mig av digitala verktyg i mitt vardagsarbete för att visa att jag också förändrar mitt arbetssätt.


Det är viktigt att jag som skolledare håller mig uppdaterad på forskning, artiklar etc. inom den interaktiva utvecklingen så att jag kan möta både elever, och medarbetare med relevanta frågor och synpunkter och att jag vet vart vi ska och hur vi ska kunna komma dit! Jag tycker att Twitter är ett fantastiskt bra forum där jag får ta del av artiklar och olika forskningsrapporter utan att jag måste söka upp dem på egen hand. 


Önskar er alla en bra vecka och kanske ska vi alla prova något nytt i den digitala världen denna vecka för att utmana även oss själva! Vi kan kalla det lärplikt – något man har i Finland till skillnad från vårt svenska ”skolplikt”! 

Vad är skoland problem?

I helgen har jag ägnat mig åt att läsa några artiklar om ordning och reda i skolan och vad vi kan göra åt det! Det verkar som att man nu ”leker med tanken” att PISA-resultaten till stor del har med lugn och ro i klassrummen att göra. När jag ser den här typen av uttalanden eller artiklar blir jag så beklämd. Det får oss som arbetar i skolan att framstå som  totalt inkompetenta människor som mest bara står och ser på medan allt krackelerar. Rektorer och lärare är ett gäng handlingsförlamade människor som inte ens kan hålla ordning i klassrummet! Det här ger också blivande föräldrar och elever en bild av att skolan är ett ställe där man får göra precis som man vill och förmodligen kommer ingen att tala om för dig om du gör fel. Råkar du vara en stackars ”snäll” elev som är där för att lära så kommer du snart bli besviken för det kommer råda kaos i ditt klassrum!


Låt oss en gång för alla slå fast: detta är inte sant! 


Jag har sedan 1989 arbetat i skolan! Jag har arbetat med elever i åldrarna 10-20 år. Jag har undervisat och varit skolledare jag säger det igen. Detta är inte sant! 


Imorgon kommer det att gå tusentals duktiga, engagerade, kunniga, professionella och ordningsskapande lärare och skolledare till sina jobb. De kommer i de allra flesta fallen att erbjuda eleverna stimulans, arbetsro och nya kunskaper. 


Jag vet att många elever svarat att de inte har arbetsro på lektionerna i olika undersökningar men vi måste också minnas att som du ropar i sko (-lan) -gen får du svar!


Vad tror jag då är problemet? 

Jag tror att vi måste börja prata gott om skolan! Om det mediala bruset talar om för elever och föräldrar att skolan är ett problem så är det svårt att då dem att gå dit imorgon fulla av förväntan. Fundera över hur många filmer eller tv-serier du kan räkna upp där rektor och lärare är riktigt br och pålitliga människor. Ja jag kan också komma på några men jag kan räkna upp många många fler där det är en annan bild som ges av oss som jobbar i skolan. John Hattie pekar i sin undersökning av skolan på vikten av att lärare har höga förväntningar på sina elever Jag tror att det är lika viktigt att elever och föräldrar har höga förväntningar på skolan. Så är det inte idag!


De som går till sin arbetsplats ”Skolan” imorgon kommer att gå dit ytterligare en vecka med en känsla av att de ständigt måste försvara sig och att de ständigt är ifrågasatta! Om vi hjälps åt med att kommunicera med våra barn och ungdomar vilken förmån det är att få gå i skolan och hur dåligt alternativet är så tror jag faktiskt att en del kommer att hända. Om vi imorgon möter elever och föräldrar som tror gott om oss som faktiskt valt att arbeta i skolan för att vi gillar undervisning och för att vi tycker om barn och ungdomar så är jag säker på att vi kommer nå nya höjder precis som alla andra gör när man har höga förväntningar på dem.


Jag tror också att vi behöver se över vår timplan och hur vi fördelar timmarna under de tretton år dvs 2 314 dagar som vi ansvarar för eleverna så att vi får ut maximalt av den satsade tiden. 


Är det rätt att minska på de estetiska ämnena? Hur påverkar det elevernas resultat när de mestadels bara använder en del av sin hjärnas totala kapacitet? Är det rätt att börja med undervisning i så många ämnen som vi gör idag redan i årskurs ett? Kan vi göra på något annat mer effektivt sätt? Kan vi vända på synen på lärare så att vi får de allra skickligaste pedagogerna och studenterna att välja att vara lärare i de yngsta åren där vi vet att så mycket grundläggande lärande om lärande äger rum? Hur kan vi underlätta för lärare och skolledare så att de får ägna mindre tid åt att försvara sig och istället lägga mer tid på undervisning och på att lära sig mer om lärande? De här frågorna ska besvaras av forskare och dem som arbetar i skolan – inte av politiker!


Vi som har skolan som vår arbetsplats imorgon har lagt många år av studier på pedagogik och på att försöka förstå hur vi ska hjälpa eleverna framåt. Om det bara hade handlat om ordning och reda så hade vi löst detta för länge sedan!

Jag vädjar nu till nuvarande skolpolitiker, kommande skolpolitiker, föräldrar och inte minst massmedia: Lita på oss som arbetar i skolan! Vi vet vad vi gör! Vi kan vårt jobb och vi behöver era höga förväntningar på oss! 


Jag lovar att ni kommer se resultat! Det är inte enkelt! Det är svårt! Just därför behöver vi få koncentrera oss på vårt arbete ! Vi behöver arbetsro!

I skolan kallar vi det formativ bedömning! 


Önskar alla er engagerade lärare och er andra som arbetar i skolan en underbar arbetsdag och vecka Ni har ett av Sveriges viktigaste jobb! Jag tror på er!